Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1686, 1689, 1693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utarmad, hade, jemte inskränkningarna i dess friheter, hos densamma väckt sådan förbittring, att den blott afbidade ett lämpligt tillfälle för att frigöra sig ifrån en regering, af hvilken den blifvit så behandlad. Carl XI:s reduktions- och öfriga åtgärder mot den lifländska adeln voro således icke allenast obilliga, såsom ofta varit förhållandet med hans förfarande mot den svenska, utan äfven politiskt okloka, då han väl visste, att detta gränsland var i hög grad föremål för så väl Rysslands som Polens lystnad och således företrädesvis bort med skonsamhet och klokhet behandlas. Den tillökning i jordegendom, kronan vann genom reduktionen i Lifland, så betydlig den än var, motsvarade dock icke den stora förlust Sverige sedermera led genom att beröfvas hela landskapet, hvartill dessa obilliga och okloka åtgärder ganska väsentligt bidrogo. Man bör dock härvid ej glömma att, om Carl XI förfor hårdt och obilligt mot den lifländska adeln, gjorde han tillika ganska mycket för att förbättra de lifländska böndernes belägenhet, och för dessa var ännu efter mer än ett århundrade, sedan de kommit under annat välde, den svenska styrelsen deras gyllene tid.
Medan det nu anförda föregick i Lifland, hade åter en svensk riksdag sammanträdt, hvartill närmaste anledning varit drottningens, den milda, saktmodiga, godhjertade, af alla älskade Ulrika Eleonoras frånfälle den 26 Juli 1693. I det testamente, som vid 1682 års riksdag blifvit af ständerna godkändt, hade Carl XI förordnat Ulrika Eleonora till regentinna under sonens minderårighet, i händelse fadern skulle aflida innan kronprinsen hunne till myndig ålder. Detta testamente måste nu ändras och ett nytt af ständerna godkännas. De sammankallades derföre redan den 15 Augusti, och den 4 November öppnades den nya riksdagen.
Till landtmarskalk hade konungen utnämnt reduktionsmannen Jakob Gyllenborg. Talman för presteståndet var åter erkebiskop Olof Svebilius, för borgareståndet justitieborgmästaren i Stockholm Michael Törne och för bondeståndet hemmansegaren Anders Svensson. Adeln var talrikare samlad än någonsin tillförene och räknade öfver 500 ledamöter. Äfven hemliga utskottet hade flera ledamöter än vid någon föregående riksdag. Der sutto 38 adelsmän, 30 prester och 22 borgare, alla, såsom vanligt, utnämnda af konungen.
Den kungliga propositionen innehöll en särdeles utförlig berättelse om hvad sedan sista riksdagen i rikets styrelse sig tilldragit och var af det mest glädjande innehåll. Krigsmakten var nu fullständigt ordnad, handel och sjöfart blomstrande, riksskulden till största delen betald och drätseln i sådant skick, att konungen trodde sig kunna bestrida alla förestående utgifter med de vanliga inkomsterna och ej behöfva begära anslag hvarken till fästningsbyggnader eller till slottsbyggnaden eller ens till drottningens begrafning. Det var ovedersägligt, att om Carl XI ofta gått hårdt och obilligt till väga vid beredandet af inkomster och fördelar åt kronan, så hade han dock gjort ett särdeles godt bruk deraf och visligen ordnat allt till statens bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
