Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksembetena. Riksmarsk-embetet hade upphört redan vid Carl Gustaf Wrangels död 11676. När Per Brahe afled 168o, utnämndes Magnus Gabriel De la Gardie efter honom till kongl. maj:ts drots, och med detsamma upphörde det af De la Gardie förut innehafda rikskanslers-embetet, hvars åligganden utöfvades af Bengt Oxenstierna med titel af kanslipresident. Riksamiralsembetet upphörde vid Gustaf Otto Stenbocks död 1684. Under de sista åren hade han ock ej varit riksamiral, utan öfverste amiral, likasom riksskattmästare-titeln varit utbytt mot den af konungens skattmästare. Embetet upphörde vid Sten Bielkes död 1685. När De la Gardie afled 1686, afskaffades äfven drots-embetet, och således voro nu alla de förra riksembetena afskaffade.
En annan följd af det förra riksrådets förvandling till en efter konungens behag tillkallad och för hvarje särskild öfverläggning ombytlig konselj var, att sambandet mellan konungens rådkammare och de förvaltande embetsverken, kollegierna, rubbades, hvilket ytterligare skedde derigenom, att rådsledamöterne mer och mer försvunno ur kollegierna, så att under de senare åren af Carl XI:s regering, i samtliga kollegierna ej funnos flera än fyra kungliga råd, nemligen två i kanslikollegium, ett i amiralitetskollegium och ett i kammarkollegium.
Denna förändring i kollegiernas personal var emellertid af föga betydenhet i jemförelse med de förändringar, som tillika skedde med hänseende till deras verksamhet.
Krigskollegium erhöll genom ett kungligt bref af den 30 December 1680 en ny organisation, då rikstygmästaren fick ensam ledningen af allt, som rörde artilleriet, ammunitionsstaten och rustkammaren, samt stäldes omedelbart under konungen. Af krigsråden bibehölls endast Gyllenhoff, hvilken, likasom krigskommissarien, skulle stå omedelbart under konungen. Vården om alla regementen och garnisoner förbehöll konungen sig sjelf, hvarföre ock alla förslag skulle till honom insändas. Äfven om medlen ville konungen »sig sjelf bekymra», och kassören skulle väl få hafva dem om hand, men icke få göra några utbetalningar utom efter konungens egen anordning. Härigenom var, ehuru det i samma kungliga bref heter, att »kollegium hafver sig tillhanda krigsrådet och krigskommissarien, att med dem collegialiter sig i ett och annat rådföra», krigskollegium i sjelfva verket upplöst i flera fristående departement under konungens omedelbara inseende. Tillika upphörde krigskollegium att vara krigsöfverrätt, och åt dess president, fältmarskalken Gustaf Banér, uppdrogs att, när behöfligt blefve, till en generalkrigsrätt sammankalla så många generaler han för godt funne. Sedermera, 1683, inrättades en stående general-krigsrätt, i hvars ställe, sedan kollegium dock åter under någon tid (1774–1791) fått domstolsmålen på sig öfverflyttade, slutligen kommit den ännu fortvarande krigshofrätten.
Amiralitets-kollegium underkastades ännu flera förändringar, hvilka stodo i nära samband med flottans nyskapande samt dess förflyttning till Carlskrona, och till hvilka vi återkomma vid berättelsen derom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
