Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och arbete under gudstjensten, samt att »sälja dem som får och fä, utan besinna, att de icke äro arrendatorernes lifegne, utan kronans undersåtar och tillhörighet.» Genom en 1696 utfärdad kunglig förordning blef ock de lifegnes förhållande till sina husbönder både betydligt mildradt och närmare bestämdt.
Genom allt detta väcktes och fortlefde sedermera under mer än ett århundrade hos de lifländska och estländska bönderne kärlek till och längtan efter svensk styrelse, och Sverige betraktades af dem såsom ett frihetens förlofvade land, dit äfven i en senare tid flere bland dem sökt en tillflykt, när tillfälle dertill erbjöds. Denna del af befolkningen var likväl ännu vid slutet af Carl XI:s regering allt för rå och förslafvad att kunna utgöra något pålitligt stöd för det svenska väldet i dessa landskap, och hos den tyska befolkningen, som fortfarande var den ojemförligt mest betydande, hade konungens stränga reduktionsåtgärder och våldsamma försök till landskapens införlifvande med Sverige gjort dess styrelse allt mera förhatlig, så att de sammansmältningsåtgärder, hvilka, lyckligt genomförda i de från Danmark eröfrade landskapen, för alltid införlifvade dem med det öfriga Sverige, tvärtom blefvo misslyckade i landskapen öster om Östersjön, en väsentlig anledning till dessa landskaps söndring från svenska riket.
Hvad Sveriges tyska besittningar beträffar, hindrades ett sådant införlifvande deraf att de tillika utgjorde delar af det stora tyska riket. Der kunde således hvarken reduktions- eller sammansmältningsåtgärderna försiggå så hårdhändt och hänsynslöst som annorstädes, och några mera genomgripande förändringar i dessa besittningars förvaltning blefvo också ej vidtagna.
Pomern hade under kriget blifvit förhärjadt och till en stor del ödelagdt. Efter krigets slut ditsände Carl XI en kommission, bestående af riksrådet Clas Rålamb, generalmajoren Göran Sperling och kammarrådet Henrik Falkenberg, att undersöka förhållandena och föreslå åtgärder till landets upphjelpande. Flera sådana blefvo ock på denna kommissions förslag vidtagna. I synnerhet sökte man förbättra åkerbruket och införde derföre flere jordbrukare från främmande länder. De under kriget bortrymde bönderne fingo ett år på sig att återtaga sina lägenheter, men skedde det icke inom denna tid, så upplätos de åt nybyggare, som erhöllo tio års frihet från utskylder. De i landet qvarblifne, men i de flesta fall utplundrade jordegarne fingo fem sådana frihetsår. Genom åtskilliga fördelar sökte man äfven ditlocka handtverkare och lofvade åt alla frihet från den förra lifegenskapen. Otto Wilhelm von Königsmarck, Pomerns modige försvarare under kriget, förblef dess generalguvernör äfven efter fredsslutet till dess han, missnöjd med Carl XI:s stränga reduktions-åtgärder, hvaraf äfven han hade icke så liten känning, gick i venetiansk tjenst 1686, då Nils Bielke, Carl XI:s trogne vapenbroder i danska kriget, blef Königsmarcks efterträdare och innehade denna befattning under hela återstående delen af Carl XI:s regering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
