Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrogs åt indelningskommissarier, bland hvilka vi här ofvan omnämnt de mest framstående. De hade, sedan först hemmanen blifvit refvade, skattlagda och förmedlade till de mantal och räntor de funnos kunna draga, att verkställa indelningen särskildt för hvarje regemente. Härvid gälde såsom regel att, så vidt ske kunde, hvarje rusthåll eller s. k. rustningsstam, derför en ryttare skulle underhållas, borde bestå af ett godt helt hemman, så behållet, att det kunde svara för rustningen. Om detta stamhemmans förmåner icke ansågos fullt betryggande för rusthållets bestånd, skulle det få sig tilldelad så stor ränta af något annat hemman, som funnes erforderlig, hvilken ränta, kallad tilldelnings- eller augmentsränta, rusthållaren merendels sjelf fick uppbära, men det augmentshemman, från hvilket sådan ränta skulle utbetalas, deltog för öfrigt icke i kostnaden för rustningen, derest icke särskildt aftal med rusthållaren derom skedde, och egde icke någon af de förmåner, som voro rustningsstammen medgifna. Efter slutad indelning hördes hvarje rusthållare, huruvida han hade något att dervid erinra, i hvilket fall rättelse skedde, hvarefter rustningsbref för honom utfärdades; men sedan detta skett, fick rusthållaren ej uppsäga eller undandraga sig rustningsskyldigheten, hvilket för skattehemman intogs i rustningsbrefven, och förklarades besittningsrätten till rusthåll af krononatur samt eganderätten till skatte-rusthåll utgöra borgen för rustningens fullgörande. För hvarje ryttareregemente upprättades förteckning eller s. k. indelningsverk, innehållande uppgift, huru befälet fått sina boställen och aflöningar bestämda, hvilka hemman voro indelta till rustningsstammar eller till augment, deras särskilda räntor o. s. v., och dessa indelningsverk faststäldes sedermera af konungen.
Rusthållarnes skyldigheter innefattades hufvudsakligen i kongl. reglementet den 5 Jan. 1684 och kongl. förklaringen den 7 April 1685, samt, hvad de skånska regementena beträffar, i kongl. reglementet den 7 November 1695; men dessutom meddelades i detta hänseende en stor mängd föreskrifter i kungliga resolutioner, bref och förordningar. Rusthållaren hade att anskaffa, bekosta och underhålla allt hvad som erfordrades för att ryttaren, i krig som i fred, städse skulle vara fullt utrustad till rikets tjenst, samt fick deremot uppbära jordeboks- och mantals-räntan af rusthållshemmanet, med undantag af boskapspenningarna, hvilka, utom i några orter, bibehöllos åt kronan. Härtill kom, der sådant var behöfligt, augment (tillskott) af ränta eller kronotionde. Vidare var rusthållaren befriad från rotering och fick sig tillförsäkradt att, så länge rustningen af honom behörigen fullgjordes, icke rubbas i besittningen af rusthållshemmanet, hvilken försäkran äfven gälde för hans barn och efterkommande.
Rustnings- så väl som roterings-skyldigheten fästades sålunda uteslutande vid jorden såsom ett densamma åliggande besvär, och den antagna grundsatsen, att en till bestämd styrka faststäld, af tillfälliga utskrifningar oberoende krigsmakt skulle upprättas, gjordes gällande öfver hela svenska väldet. Redan i början af 1683 var arbetet i gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
