Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademiekanslern Johan Skyttes och erkebiskopen Paulini skydd fått insteg vid Upsala högskola, »måst vika för det aristoteliska systemet, hvars metodik oeh terminologi lämpade sig särdeles väl för de lutherske teologernas stränga dogmatiserande och gaf dem medel att bekämpa de katolska med samma vapen, som dessa förde. De försök, som skedde vid flera andra europeiska lärosäten, att bryta det aristoteliska systemets välde, blefvo länge utan märkbart inflytande inom de svenska, men slutligen lyckades detta för cartesianismen.
Cartesius eller Descartes, det sjuttonde århundradets störste och inflytelserikaste filosof, hade vistats några få månader i Stockholm före sin död derstädes i Februari 1650, men hade under denna korta tid, då han tillhörde Christinas omgifning, ej genom sin personlighet kunnat utöfva någon märkbar inverkan på de svenske lärde. Detta skedde först småningom genom hans skrifter och den kännedom om hans läror, som af svenskar förvärfvades vid utländska lärosäten. Näst före sin resa till Sverige hade Cartesius tillbragt tjugo år i det af svenskar mycket besökta Holland och der utgifvit sina skrifter, hvilka vunno bifall, synnerligast af läkarevetenskapens idkare. Vid Upsala akademi började ock hans läror först framställas inom dess medicinska fakultet, för hvars räkning hans skrifter inköptes 1665. Vid 1664 års riksdag hade ständernas uppmärksamhet blifvit fäst å dessa skrifter genom regeringens förslag, att lektorn i fysik vid gymnasium skulle vara läkare, hvaremot presteståndet yttrade den betänklighet, att de fleste läkare då för tiden följde den cartesianska filosofien, så att man måste befara, det »rätta studium af fysiken varder förqväfdt och de filosofiens grunder, som i så lång tid varit af lärda män gillade, varda förvirrade».
Cartesii satser, att man borde tvifla på allt till dess man funnit säkra bevis för hvad som vore det sanna; att grunden för menniskans visshet om sin egen tillvaro är den otvifvelaktiga vissheten om att hon är ett tänkande väsende (»cogito, ergo sum»); att man i naturvetenskaperna borde genom noggranna rön skaffa sig en visshet, som ingalunda förvärfvades genom de aristoteliska definitionerna eller lärorna om tingens väsende, förborgade egenskaper m. m., hvilket allt af Cartesius förkastades; hans stränga åtskilnad mellan ande och materia, samt hans förnekande af möjligheten utaf deras omedelbara inverkan på hvarandra; hans ovilkorliga erkännande af samtidens stora upptäckter inom naturvetenskapernas område, innan dessa ännu vunnit allmännare bekräftelse och bifall – alla dessa satser voro för de renlärige lutherske teologerne lika många styggelser, hvarföre ock presteståndet hos Upsala akademis dåvarande kansler, Magnus Gabriel De la Gardie, anmälde sina bekymmer öfver de framsteg cartesianismen gjort vid akademien och synnerligast inom dess medicinska fakultet.
Någon tid derefter ankom kanslern till Upsala samt förmanade de tvistande derstädes till ömsesidig foglighet. Cartesianismen finge användas af läkare, så vida de af dess experimentalfilosofi kunde draga nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
