Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven vid detta tillfälle visade sig sålunda De la Gardie såsom den vetenskapliga frihetens upplyste
befordrare, men striden fortfor dock mellan de lärde herrarne, och ännu år 1678 förklarade professorn i logik och metafysik vid Åbo akademi, Johannes Flachsenius, både Ramus och Cartesius för skadliga nyhetsmakare och kättare i filosofien, då de trott sig kunna tänka bättre än Aristoteles.
Det aristoteliska systemets förkämpar vid denna tid voro: Johan Gezelius, född 1615, biskop i Åbo 1664, död 1690; Petrus Aurivillius (f. 1636, d. 1677), professor i logiken vid Upsala akademi; den nyssnämnde Johannes Flachsenius, (f. 1633, d. 1694), samt Matthias Steuchius (f. 1644, d. 1730), professor i logik vid Upsala akademi 1676, sedermera superintendent i Hernösand och slutligen erkebiskop 1714.
Cartesianer åter voro läkarne Olof Rudbeck och Per Hoffvenius samt Johan Billberg, professor i matematik vid Upsala akademi 1679–1689, sedermera prost i Örebro och slutligen biskop i Strengnäs (död 1717).
I allmänhet visade sig de teologiska och filosofiska lärostolarnes innehafvare hålla troget fast vid det aristoteliska systemet, medan läkarne och matematikerne omfattat det cartesiska. Striden fortsattes länge och kom slutligen till tals vid 1686 års riksdag, då den ofvannämnde superintendenten Steuchius gjorde den till föremål för en öfverläggning inom presteståndet. Man förenade sig om en skrifvelse till konungen, med klagan öfver den cartesianska filosofiens framsteg, som inneburo en fara för teologien, och man kunde hvarken förtro sina egna barn eller tillstyrka andra att lemna sina till undervisning der, hvarest filosofien så förkränktes.
Öfver denna skrift infordrades utlåtande af konsistorium i Upsala, att afgifvas särskildt af hvarje fakultet. Den filosofiska yttrade sig både utförligt och så hofsamt att deraf tillräckligt syntes, det aristoteliska filosofien icke vidare derinom hade någon afgjord öfvervigt.
För att bringa tvistefrågan till afgörande förordnade konungen i början af 1689 en kommission af fem verldsliga herrar, bland hvilka kungliga rådet och kanslern för Lunds akademi Erik Lindsköld var den främste, samt åtta andeliga med erkebiskopen Olof Svebilius i spetsen, hvilka den 15 Mars 1689 afgåfvo ett betänkande, hvari de tillstyrkte, att som cartesianska filosofien i den naturliga sanningens utforskande och i matematiska vetenskaper gifver större ljus och säkrare ledning än de gamle filosofernes skrifter, så borde hvarken denna eller den aristoteliska filosofien förbjudas, utan den ena så väl som den andra allenast så inskränkas att, »jemte det myckna goda, som filosofien, när hon förståndigt brukas, lärer kunna skaffa, icke något ondt och förargligt och det i våra trosartiklar och Guds saliggörande ord tvifvel eller irring förorsakar sig intränga måtte». Kort derefter aflät konungen till Upsala akademis kansler grefve Bengt Oxenstierna den 17 April 1689 en skrifvelse, i hvilken, med bifall till kommitterades förslag, förklarades, att ingen frihet vore tillåten mot den kristliga tron och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
