Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»anstäld för att lära känna våra förfäders inrättningar och seder», och Olof Rudbeck, äfven sonson till biskopen och son till Atlanticans författare, företog på Carl XI:s befallning en resa genom Sverige, hvarunder han skulle »afteckna provinsernas lägen och beskrifva deras inbyggares särskilda ursprung, lynnen, religionsbegrepp, seder, språkarter och umgängesvanor; uppspåra fornlemningar, likaledes Faunas och Floras skatter, bergs- och skogsväsendet, samt bemärka strömfallens naturskönhet, inblandande hvad annars kunde vara angenämt att känna för den, som med sinne för dess skönhet ville betrakta fosterlandet». Synnerligen skulle Lappland beskrifvas. Första resan afhandlades i 12 band på svenska och latin, och första delen deraf, innefattande Upland, samt försedd med koppar- och träsnitt, trycktes 1701, men de följande delarne förstördes i den stora Upsala-branden 1702. Företaget vittnar emellertid om Carl XI:s varma nit för vinnande och spridande af en närmare kunskap om fäderneslandet.
Naturvetenskaperna höllo sig ännu inom upptäckternas område och deras systematiserande hade ännu icke inträdt, likasom de också icke hunnit frigöra sig från mycket af det underbara, som stannat hos dem sedan forn- och medeltiden.
I botaniken, följde man ännu Francks lärobok, med intet annat system än det alfabetiska; men Olof Rudbeck anlade 1657 i Upsala en botanisk trädgård med drifhus för främmande växter, hvilken han 1662 skänkte till akademien, samt utgaf äfven åtskilliga smärre botaniska uppsatser. Hans son, Olof Rudbeck den yngre (f. 1660, d. 1740), utgaf 1690 en latinsk afhandling om sättet att förvärfva grundlig örtkunskap – den första i Sverige utkomna botaniska skrift af egentligt vetenskapligt värde. Gemensamt arbetade far och son på ett stort verk, kalladt »Campi Elysei eller Glysisvall», som skulle innehålla en beskrifning, jemte ritningar, öfver alla då bekanta växter, men hvaraf endast två böcker blefvo utarbetade. J. Palmberg, lektor vid Strengnäs gymnasium (död 1691), utgaf 1684 en »Svensk örtekranz», som sedermera erhöll flera upplagor.
I zoologi utkommo endast några småskrifter och disputationer, fulla af skolastiska definitioner och bibliska eller mytologiska utflygter samt långt ifrån fria från öfvertro och vidskepelse.
Kemi och mineralogi afhandlades i flera skrifter af Urban Hjärne (f. 1641, d. 1724) en af Sveriges mest framstående vetenskapsmän under detta tidskifte. Han upptäckte 1677 Medevi helsobrunn och utgaf sedermera flera beskrifningar om helsobrunnar, förestod det år 1683 i Stockholm upprättade laboratorium chemicum samt var i sjelfva verket Sveriges förste kemist och mineralog. Andra samtida svenska författare i kemi och mineralogi voro arkiatern Belov (död 1692), som ännu letade efter »de vises sten» och således var snarare alkemist än kemist; H. N. Grim, som reste i Ostindien och i Batavia 1677 och 1679 utgaf några kemiska skrifter, samt assessorn i bergskollegium Erik Odelstjerna (f. 1661, d, 1704), som gjorde mineralogiska resor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
