Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Borgerskapet, handeln och näringarna.
Likasom presterskapet, stod äfven borgerskapet troget på konungens sida vid hans åtgärder mot adeln samt hans sträfvanden efter envälde, och likasom förhållandet varit med presterskapet, skyddade äfven konungen borgerskapet mot åtskilliga inom adeln väckta påståenden, att äfven dessa stånd borde träffas af reduktionen. Borgerskapet visade sig dock ej fullt så medgörligt som presterskapet, och det goda förståndet mellan det och konungen var också ej lika orubbadt.
Vid 1680 års riksdag framkom borgareståndet med åtskilliga skråförslag, hvilka konungen fann sig ej kunna bifalla, och då han vid samma riksdag af ståndet fordrade en ovanligt hög bevillning, satte sig ståndet envist deremot. Förgäfves gjorde dess talman Thegner de bevekligaste föreställningar, och det var först sedan riksdagsmännen för Stockholm, der Thegner var borgmästare, förklarade, att de för sin stad beviljade konungens fordringar, som de öfriga städernas ombud efter mycket prutande slutligen äfven gåfvo med sig.
Någonting dylikt inträffade äfven vid 1689 års riksdag, då konungen likaledes fordrat dryga bevillningar, men borgareståndet satte sig envist deremot, anförande i en böneskrift till konungen, att borgerskapet vore både till antal och tillgångar mycket försvagadt genom eldsvådor och sjöskador samt genom den dryga beskattningen alltsedan 1675. Ståndet bad derföre konungen nedsätta sina fordringar, hvilka eljest blefve för detsamma odrägliga och skulle göra dess medlemmar alldeles oförmögna att hädanefter understödja kronan; men konungen svarade, att då borgareståndet fått noggrann underrättelse om rikets stora behof, borde det ock visa icke mindre beredvillighet än de andra stånden att afhjelpa dem. Konungen fann derföre ganska sällsamt, att ståndet inlemnade en sådan ansökan, »ty», tillade han betydelsefullt, »borgerskapet bör besinna hvilka gåfvor och friheter det, hvar i sin ort, af kongl. maj:ts nåd åtnjuter». Ståndet förstod denna vink, att en fortsatt vägran kunde framkalla en reduktion af den kronojord, som var till städerna anslagen, och biföll hvad konungen begärde.
Den dryga beskattningen, så väl som den ständigt hotande reduktionen, hade emellertid icke så litet bidragit att motverka den förkofran, hvilken det ovanligt långvariga fredstillståndet borde bereda städerna så väl som riket i allmänhet. Man fruktade att genom större handelsföretag visa sig vara innehafvare af betydligare förmögenhet, för att ej framkalla någon ny räfst eller förhöjd bevillning. Härtill kom det rådande tvånget öfver handel och näringar, äfvensom den fortfarande äflan hos de förmögnare borgarena att blifva upptagna bland adeln samt få sina söner anstälde vid hären eller embetsverken, hvarigenom borgarena sjelfve vållade, att deras stånd ej hölls i den aktning, som bort tillkomma detsamma. I de smärre städerna stod borgerskapet till och med på så låg ståndpunkt, att äfven rådmän vid stränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0876.html
