Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet, handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelns förkofran, och Ryssland ännu mindre kunde medgifva en sådan förflyttning, som skulle minska dess tullinkomster.
Försök gjordes äfven att leda den persiska silkes- och sidenhandeln genom Ryssland till Riga och Narva. Ludvig Fabritius från Holland, som varit i rysk krigstjenst och vid staden Astrachans öfvergång till Donska kosackerne 1665 blifvit fången samt såsom slaf förd till Persien, men sedermera friköpts och såsom afskedad rysk öfverstelöjtnant kommit till Stockholm 1677, skickades såsom svenskt sändebud till Ryssland och Persien 1679 och började underhandlingar i Ispahan, hvilka ledde derhän, att flera varor afsändes och att ett hus inköptes af Carl XI i Narva för de persiska handelsmännens beqvämlighet. Sedermera gjorde Fabritius flera resor till Persien och båda staterna voro ense om förslaget; men då denna handel skulle på en sträcka af mer än hundra mil gå genom Ryssland, måste den blifva väsentligen beroende af herskaren derstädes, och när detta från 1689 blef czar Peter, som ingalunda var Sverige bevågen, så kom ock denna persiska handel aldrig till någon blomstring.
Svåraste hindret för svenska handelns förkofran i allmänhet kom likväl fortfarande från Holland. Äfven under kriget hade denna handelsstat, ehuru Danmarks bundsförvandt, förstått skaffa sig rättighet att drifva obehindrad handel med sin fiende Sverige och lyckades vid freden tillvinna sig ett nytt handelsfördrag, hvarigenom lika rättigheter tillerkändes de holländska fartygen som de svenska. De förra, lättare och snabbare än de svenska, undanträngde dessa under de första åren efter krigets slut, och när sedermera, genom Carl XI:s kraftiga uppmuntran åt de svenska skeppsbyggerierna, dessas fartyg kunde fullt mäta sig med de holländska, bibehöllo holländarne likväl, genom större kapitalstyrka, vidsträcktare handelsförbindelser och mera omfattande affärsvana, ett afgjordt öfvertag, så att svenska handeln fortfarande till större delen drefs med holländska kapital och till större vinst för holländarne än för svenskarne sjelfve.
Holländarne hade äfven yrkat på de svenska handelskompaniernas afskaffande, och då framställningar i enahanda syftning skedde äfven från svenska ständerna, lofvade Carl XI vid 1680 års riksdag, att så skulle ske, hvarom ock ett kungligt bref afläts den 20 Oktober 1680; men dock skulle de »ännu få njuta någon tid efter deras kontrakt och all deras varors föryttrande». Ett nytt tjäru-kompani fick äfven i Juli 1689 uteslutande rättighet att under åtta års tid uppköpa och utskeppa all inom hela Sveriges rike tillverkad tjära. Tillika bestämdes huru stor myckenhet tjära detta kompani var förpligtadt att uppköpa, och denna myckenhet fördelades af kommerskollegium på städerna i de landskap, der tjäran tillverkades. Priset, olika för olika landskap, bestämdes i det »öppna bref», hvarigenom det nya kompaniet privilegierades.
Handeln inom riket var underkastad mångfaldiga inskränkningar, som föranledde stridigheter än mellan Stockholm och de längre upp i landet belägna städerna, än mellan dessa inbördes, om sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
