Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars allra fleste ledamöter lika fast som den öfriga allmänheten trodde på verkligheten af allt detta, tog illa vid sig och anlitade den verldsliga maktens biträde för att med stränga straff hämma det onda. Förgäfves sökte någre upplyste män, såsom Nils Rudbeck, då pastor primarius i Stockholm, sedermera biskop i Vesterås, och Martin Brunnerus, teologie professor i Upsala, visa det förvända i att göra dessa inbillningsfoster till föremål för domstolsransakningar, i stället att söka bota dem på öfvertygelsens väg; den ena ransakningen hölls efter den andra, och ju mer man ransakade, desto mer grep farsoten omkring sig. I Dalarne, der, inom Mora socken, trolldomsväsendet först börjat angripa äldre folk, blefvo 23 personer under året 1668 dömde till döden för trolldom och åtskillige deribland afrättade. Mer än 200 måste stå kyrkstraff. I Ångermanland dömdes 71 personer från lifvet, och ända till hufvudstaden sträckte sig detta oväsende.
Ännu år 1675 var trolldomsväsendet i full gång i Stockholm. Från ett stort antal personer inom Katarina församling inkommo böneskrifter, att höga öfverheten måtte behjerta deras nöd. Hvarje natt blefve deras barn, ja äfven fullvuxna personer bortförda till Blåkulla, till satans öfningar. Ett kungligt bref, kontrasigneradt af dåvarande kanslirådet Olivecrantz, afläts till Svea hofrätt den 7 April 1676, i hvilket, med anledning af »det ynkeliga trollväsendet, som icke allenast på andra orter i riket, utan ock här i staden till mångens största jämmer föröfvas», hofrätten befaltes »taga detta ärende före, det efter yttersta förstånd och bästa samvete öfverlägga och så derutinnan statuera och förordna, som det må lända Gudi till behag, rätten till befordran och de nödlidande till befrielse och hugnad». I hofrätten höllos ock från den 11 April till den 13 Maj 1676 ransakningar rörande en mängd för trolldom anklagade personer, och den 23 Maj befalte konungen, att särskilda kommissorialrätter skulle förordnas »öfver det fördömeliga och dagligen mer och mer, det Gudi vare klagadt, sig utvidgande trollväsendet». Två sådana kommissorialrätter blefvo ock tillsatta, den ena i Stockholm och den andra i Upsala. I den förra var revisionssekreteraren Wilhelm Julius Coijet ordförande, och rätten bestod för öfrigt af 6 andeliga och 6 verldsliga ledamöter, bland hvilka senare den redan då såsom läkare och vetenskapsman högt ansedde Urban Hjärne var en. I strid mot alla de öfriga ledamöternes åsigter förklarade han samtliga anklagelserna vara grundade på enfald, sjelfbedrägeri eller illvilja, och lyckades äfven slutligen få undersökningarna hållna på ett noggrannare och förståndigare sätt, hvarvid det visade sig, att hans uppfattning varit i allo riktig. Emellertid hade redan före kommissorialrättens bildande sex personer blifvit för trolldom af hofrätten dömde till döden, hvilka ock blifvit afrättade, och fängelserna voro fulla af för sådan förbrytelse anklagade. Kommissorialrätten var i verksamhet från den 30 Maj 1676 till den 3 Juli 1677. I början af denna verksamhet blefvo två qvinnor dömda, den ena att brännas lefvande, och den andra att först halshuggas och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
