Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Seder och lefnadssätt
- Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännas, båda anklagade af sina egna barn och båda bedyrande ännu i dödsstunden sin oskuld. Denna blef ock genom den af Hjärne genomdrifna noggrannare undersökningen ådagalagd efter deras död, och det var väsentligen hans förtjenst att nu gjordes ett slut på dessa uppträden, som så bedröfligt vittna om då rådande okunnighet och fördomar, samt det icke minst hos sjelfva domaremakten.
Förhållandet till utländska makter.
Efter krigets slut hade Sveriges yttre förhållanden i allmänhet föga inverkan på de inre och kunna derföre betraktas såsom en särskild afdelning af Carl XI:s historia.
Under loppet af året 1679 hade kriget visserligen upphört och genom Frankrikes bemedling hade det skett utan nämnvärd förlust för Sverige, åtminstone i område; men det sätt, hvarpå Ludvig XIV gifvit Sverige sitt skydd, hade ofta varit så förödmjukande, att det hos Carl XI och ej mindre hos hans dåvarande mest anlitade rådgifvare Johan Gyllenstierna måste framkalla en liflig önskan att göra sig oberoende af en bundsförvandt, som så öppet antog hållningen af en skyddsherre. Vi hafva sett, huru Gyllenstierna sökte vinna detta oberoende genom ett nära förbund med Danmark, men huru hans död inträffat, innan detta förbund hunnit vinna den utbildning han önskat. Grefve Bengt Oxenstierna, som i Juli 1680 blef kanslipresident och efter Gyllenstierna erhöll ledningen af utrikes angelägenheterna, delade ej i allo hans åsigter, och en förändring i Sveriges utrikes politik började nu efter hand inträda.
Ett nära förbund med Danmark samt en förbindelse mellan båda rikena och Frankrike, dock med bibehållande af en oberoende ställning och utan erkännande af något skyddsvälde å Frankrikes sida, hade varit grunddragen i Gyllenstiernas politik. Underhandlingar om en sådan förbindelse voro ock vid hans död i full gång; men Ludvig XIV, som visst icke var obenägen för ett förbund med både Sverige och Danmark, ville hafva det på samma fot som det föregående med Sverige, för att till utförande af sina eröfringsplaner kunna begagna de båda nordiska rikenas stridskrafter, och var ingalunda hågad att i dem erkänna likberättigade bundsförvandter.
För de svenska sändebuden i Paris, grefve Nils Bielke och hofrådet Lillieroth, gick det derföre trögt med underhandlingarna, synnerligast som det danska sändebudet Högh föga understödde dem, emedan danska regeringen icke kunde frigöra sig för farhågan, att det gemensamma förbundet med Frankrike skulle företrädesvis leda till fördelar för Sverige. Efter Gyllenstiernas död gick det ännu trögare med dessa underhandlingar. Det danska sändebudet visade allt mindre benägenhet att afsluta det gemensamma förbundet, och det blef tillika bekant, att Frankrike samtidigt underhandlade med Sveriges förra motståndare inom tyska riket: Brandenburg, Lüneburg och Münster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:45:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/6/0893.html
