Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade Frankrike genom de så kallade reunionskamrarne – undersökningsförrättningar rörande områden, som förut tillhört i de senaste frederna till Frankrike afträdda orter – tillegnat sig det ena området efter det andra så väl i tyska riket som inom spanska Nederländerna, och dessa återföreningar träffade äfven ett det svenska konungahuset tillhörande område. I April 1681 hade nemligen hertigen af Zweibrücken aflidit och hans hertigdöme genom arf tillfallit Carl XI. Landet hade redan under förre hertigens lifstid varit besatt med franska trupper, och häröfver beklagade sig Carl XI, sedan hertigdömet tillfallit honom, först i milda ordalag och sedermera i allt allvarsammare, utan att trupperne aflägsnades.
Prinsen af Oranien, hvars arfland äfven varit utsatt för de franska reunionerna, fann häri en ny anledning att närma sig Sverige, hvars konung haft samma missöde, samt erbjöd sig att afgifva ett förslag till förbund med Sverige. Härom fick franske ministern i Stockholm kunskap, och på hans föreställningar skyndade franska regeringen att söka bilägga det uppkomna missförståndet i afseende å Zweybrücken. Man föreslog, att Carl XI antingen skulle såsom hertig af Zweybrücken aflägga länsed till franska kronan eller mot en summa penningar afstå sina anspråk på detta land; men han afslog båda delarne, förklarande, att han gerna ville bibehålla Frankrikes vänskap, men att han icke ville så ingå på dess planer och intressen, att han derigenom frånträdde sina egna; »varande oss kärt, att de nu mera märka, det vi, så mycket möjligt är, tänke bestå på oss sjelfva och icke förbinda oss vidare, än vår och vårt rikes säkerhet tål och tillåter», skref han till Bengt Oxenstierna i Maj 1681.
Vid midsommartiden mottog konungen det utlofvade holländska förbundsförslaget och var belåten med deri uppstälda grundsatser, hvilka afsågo gemensamt uppträdande till de bestående fredsfördragens försvar samt ömsesidigt bistånd. Man antog äfven att England skulle sluta sig till detta förbund, och ett svenskt sändebud afgick derföre till London.
Å andra sidan fordrade Ludvig XIV nu ett snart slut på de långa underhandlingarna om förbundet mellan Frankrike och Sverige samt erbjöd understödspenningar, 100,000 livres i fred och 400,000 i krig; men, utan att afbryta dessa underhandlingar, gaf dock Carl XI i Augusti 1681 befallning om antagandet af prinsens af Oranien förslag, hvarefter denne reste öfver till England för att försäkra sig om dess konungs medverkan.
Den 30 September 1681 afslöts förbundsfördraget mellan Sverige och Holland, och nu först fick svenska rådet kunskap om detta vigtiga steg. Så förödmjukadt rådet nu än var, vågade man dock der yttra sig emot ett steg, som kunde hafva så omfattande följder, och riksdrotsen De la Gardie, som så lång tid haft ledningen af Sveriges utrikes politik, var ock nu den, som först yttrade sina betänkligheter. Han såg i det afslutade fördraget »en brand upptändas, som ej torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
