Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förhållandet till utländska makter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vapenbroder Ascheberg, »hoppas jag till Gud att vara hos herr fältmarskalken och få sluta mina dagar tillsammans med en så tapper och trogen fältherre. Jag har den fasta förtröstan till Gud, att han skall bistå oss och se till vår rättvisa sak.»
Kort efter framkomsten till Carlskrona fick han från Ascheberg underrättelse, att danska trupperna redan gått ombord för att anfalla denna stad och bränna flottan. Han tog noga kännedom om allt, var mycket missnöjd med de vidtagna anstalterna, och då de fästningsverk, som skulle skydda staden och flottan, dels ännu voro ofullbordade, dels icke ens påbörjade, fick flottan befallning att ofördröjligen afgå till Kalmar, der den var bättre skyddad.
Emellertid hade förhållandena nu tagit den olyckliga vändning, som anhängarne af det franska förbundet under öfverläggningarna i rådet förutspått såsom följder af detta förbunds frånträdande. Istället för den holländska flotta, man påräknat såsom skydd mot anfall från Danmark, var danska flottan nu förstärkt med en fransk. De tyska besittningarna voro i fara, utan att från Sverige kunna undsättas, och kejsaren, hvars bistånd man väntat skola återhålla de tyska fienderna, belägrades nu i sin egen hufvudstad af turkarne. Äfven det egentliga Sverige var hotadt af de öfverlägsna förenade flottorna. Riksdrotsen De la Gardie lät nu åter oftare höra sig i rådet, erinrande, att han förutsagt allt hvad nu inträffat, och yttrande sina farhågor för hvad som förestode. Flere instämde med honom, men sedan Johan Stenbock erinrat de närvarande riksråden, att de ej hade fått befallning att öfverlägga om detta ämne, tystnade ordandet derom.
Konungen utvecklade under tiden sin vanliga rastlösa verksamhet. Sedan flottan den 1 Augusti kommit i säkert skydd innanför skansarne vid Kalmar, stannade konungen ännu en månad der under afvaktan af de fiendtliga flottornas anfall och drog under tiden flera trupper dit, till stadens och flottans försvar; men då inga fiendtliga flottor afhördes, reste han i början af September till Skåne, för att tillse försvarsanstalterna derstädes, och sedermera längs kusten till Göteborg, der flera regementen från Vestergötland och Dalsland voro samlade. Just under det konungen var sysselsatt med mönstringen af denna styrka, kom underrättelse, att en flotta af 17 holländska krigsskepp ankrat vid Nya Elfsborg. Med detsamma var ock all fara för ett anfall mot Carlskrona, Kalmar eller någon annan del af Sverige aflägsnad. De förenade danska och franska flottorna, som varit synliga vid Bornholm, återvände till Köpenhamn, och den franska gick i början af Oktober tillbaka till Frankrike.
En annan glädjepost bidrog äfven att skingra bekymren i Sverige. Den 12 September hade polske konungen Johan Sobiesky undsatt Wien och slagit turkarne, hvarigenom den fara, som så länge hotat kejsaren, var undanröjd. Den 20 September kom underrättelsen härom till Stockholm, och öfver hela Sverige hölls en tacksägelsefest för Wiens befrielse från kristenhetens fiende. De kejserliga härarne vunno ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
