Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s samtida: Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit betaldt, nu egde en fordran af 624,000 rdr; dels obetald lön såsom generalissimus i Polen under fem år, 500,000 rdr; dels, såsom ersättning för den med våld från honom tagna riksmarskbefattningen, 100,000 daler silfvermynt; dels godtgörelse för det hofrätterna och i synnerhet Per Brahe illvilligt fördröjt hertigens rättegångar och derigenom ådragit honom en förlust af flera hundra tusen daler silfvermynt! Slutligen hotade han äfven att »låta genom tryck komma till verldens kännedom det hårda och oförtjenta sätt, hvarpå han bemöttes».
Man känner icke konungens svar å denna besynnerliga skrifvelse, men då reduktionen fortgick och hertigen fortsatte sina klagomål samt påstod sig icke vara svenska kronan till någon hörsamhet förbunden och riksens ständer ej hafva något öfver hans egendomar att befalla, fick han till svar, att konungen väl hade allt fog och orsak för dessa försök gå med hertigen tillväga efter Sveriges lag och stadgar, men i anseende till blodsbandet dock velat förutskicka denna vänliga åtvarning. »Låter eders kärlighet densamma icke lända sig till efterrättelse, så nödgas vi tillgripa hårdare utvägar för att upprätthålla vårt konungsliga majestät och vår lagliga domsrätt.»
Denna tillrättavisning, jemte erfarenheten, att han med alla sina klagomål och påståenden ingenting kunde uträtta, förbittrade hertigen så, att han föll i ett slags sinnesförvirring, hvarom flera af honom tillstälda uppträden vittnade. Till någon tröst i sina bekymmer och svikna förhoppningar lät han en af sina skrifvare uppsätta en hertigens historia, i hvilken påstods, att många af de bragder, som tillskrifvits Carl Gustaf, i sjelfva verket blifvit utförda af hertigen; att det varit han, som i slaget vid Warschau med sin tappra arm bibehållit kronan på broderns hufvud, att i slaget vid Gnesen, der hertigen förde befälet, 30,000 polackar fallit, i stället för 600, såsom Pufendorf berättat, o. s. v. Denna på latin författade historia öfversattes 1687 på tyska af en annan hertigens skrifvare, Heydenrick, och tillegnades af honom åt hans »jordiska gud», hertig Adolf Johan, hvilken dervid jemfördes med Cesar, Hannibal, Alexander och Hercules! Mer kunde hertigen svårligen begära.
De, som ledo värst af hertigens svåra lynne, voro hans barn, sönerne Adolf Johan och Gustaf Samuel samt döttrarna Katarina och Maria Elisabeth. Äldste sonen, nu 20 år gammal, vistades dock för det mesta i hufvudstaden under fåfänga försök att vinna någon anställning, hvarför konungen visat sig obenägen, troligen emedan faderns anspråk voro alltför högstämda och Carl XI befarade, att hvarje anställning, sonen kunde vinna, skulle gifva anledning till nya tvister med fadern. Den unge pfaltzgrefven fann sig emellertid vida bättre i hufvudstaden än i det dystra föräldrahemmet och dröjde derföre der under allehanda förevändningar, oaktadt faderns ofta förnyade anmaningar att han ofördröjligen skulle resa hem.
Värre var det för de båda döttrarna och yngste sonen, som ej kommo hemifrån och der framsläpade ett högst beklagansvärdt lif med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
