Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackert föredöme af uppoffringar och beslutsamhet. Men tillika försummade han icke ännu i sena ålderdomen och ehuru han redan länge varit Sveriges rikaste man att sorgfälligt bevaka sina enskilda fördelar. När franska regeringen 1673 yrkade på ett närmare och för Frankrike fördelaktigare förbund än det förut ingångna, försmådde han icke Ludvig XIV:s vängåfvor. Under vintern 1676 utverkade han för sitt Visingsö frihet från utskrifning och 1680 begärde han, att hans grefskap måtte befrias från några af de gärder 1678 års riksdag beviljat, hvilken begäran dock af konungen afslogs. Vid detta senare tillfälle var han emellertid blifven nästan barn på nytt. Sedan 1678 hade han för sjuklighet och ålderdomssvaghet högst sällan deltagit i rådets öfverläggningar, och vid öfver 78 års ålder afled han den 12 September 1680 i lagom tid för att ej blifva vittne till rådsmaktens och högadelns fall, samt grefskapets indragning, hvilket han, rikets förste grefve och i alla hänseenden främste aristokrat, skulle betraktat såsom höjden af riksförderf. Sjelf en gengångare från svenska högadelns mest lysande tid, egde han många af dess förtjenster och äfven många af dess fel, men de förra voro dock hos honom så öfvervägande, att det väl kan sägas hafva legat en rättvisa deri, att han ej träffades utaf följderna af de senare.
Riksmarsken Carl Gustaf Wrangel var likaledes under nu ifrågavarande tidskifte endast en gengångare från en både för honom sjelf och för Sverige mera lysande tid, men hans förra förtjenster såsom härförare blefvo dock under detta tidskifte väsentligt fördunklade af hans försumlighet såsom embetsman, och han var i båda hänseendena en fallen storhet, som redan öfverlefvat sig sjelf, då han bortrycktes af döden midsommarnatten 1676.
Riksamiralen Gustaf Otto Stenbock gaf, likasom Wrangel, alltför öfvertygande bevis, att en duglig krigare kan blifva en mycket medelmåttig embetsman. Hans olycka var det af honom så ifrigt eftersträfvade riksamiralsembetet, hvilket han illa skötte och under hvars utöfning såsom högste befälhafvare öfver svenska flottan han både ådrog denna förluster och sig sjelf en svår efterräkning. Väl lyckades han bättre i kriget till lands, der han också var långt mera förfaren, och upprättade sitt krigarerykte genom försvaret af Sveriges vestra landskap 1678; men så mycket svårare träffades han sedermera af de räfster, han ådragit sig under utöfningen af riksförmyndare-befattningen, som med det för honom så olyckliga riksamiralsembetet varit förenad. I följd af dessa räfster gick hela hans förut ganska betydliga förmögenhet förlorad, och vi hafva i det föregående berättat huru man, för att utsöka kronans fordran, utpantat till och med den rock han bar. I någon egentlig onåd tyckes han dock ej varit, ty då en stor del af den gamla rådspersonalen afskedades 1682, fick han behålla sitt riksamiralsembete, ehuru med förändrad benämning, men nedlade detsamma 1684 ock afled i Stockholm den 24 September 1685.
Rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardi fick under detta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
