Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt antogs samma år till kammarherre hos Carl XI. Sedermera vistades han vid hofvet, omtyckt af den unge konungen, till dess han 1675 utnämndes till landshöfding öfver Wiborgs, Kymenegårds och Nyslotts län, hvarifrån han, när hans svåger Clas Fleming blef riksråd, flyttades till Upsala län, men var föga känd förr, än han af konungen nämndes till landtmarskalk vid 1682 års riksdag, då hans politiska bana egentligen begynte. Likasom Fleming vid den näst föregående riksdagen, hjelpte Wrede nu nitiskt och skickligt konungen att genomdrifva sina envålds- och reduktionsplaner. Förordnad till ledamot af stora kommissionen, höll han der en klok medelväg mellan de strängare och mildare åsigterna, förfäktande de senare just så mycket, som kunde ske utan att stöta sig med konungen. Hos honom fortfor han att stiga i förtroende och steg med detsamma äfven i värdigheter. Efter Clas Fleming blef han i September 1685 kungligt råd och president i reduktionskollegium samt i reduktions- och liqvidations-kommissionerna, äfvensom han tillika utnämndes till president i bergskollegium. Sedermera, då Gustaf Lilliecrona, som efter Clas Fleming erhållit presidentskapet i kammar- och kommers-kollegierna samt statskontoret, afled 1687, fick Wrede öfvertaga detta presidentskap, men befriades från det i reduktionsverken. Samma år 1687 blef han grefve och fick skrifva sig grefve till Östanå, en af sina många egendomar. I Juli 1694 befriades han från presidentskapet i bergskollegium, men utöfvade ännu vid Carl XI:s död sina öfriga vigtiga embeten och blef i hans testamente utsedd till en af förmyndarne för hans son. Han värderades ock af konungen ganska högt för sin ovanliga duglighet, men till hans oegennytta hade Carl XI icke samma förtroende som till Flemings. Wrede visade ock stor förmåga att rikta sig, försmådde, såsom vi här ofvan visat, icke heller gåfvor från främmande hof och var vid sin död en af Sveriges rikaste män på en tid, då det i allmänhet var ganska svårt att samla rikedomar. För öfrigt var han, likasom Fleming, en af de mest utmärkte embetsmännen under ett tidskifte, som var mer än vanligt rikt på sådana. Hans klokhet, kraft, beslutsamhet och användbarhet i alla förhållanden berömmas högeligen i alla samtida uppgifter, och äfven de, som omtala hans beredvillighet att emottaga vängåfvor, erkänna, att han aldrig tog emot dem för att befordra andra åtgärder än dem, hvilka, enligt hans öfvertygelse, voro de nyttigaste för fäderneslandet.
Nils Bielke, son till riksrådet friherre Thure Bielke, var född i Stockholm den 13 Februari 1644. Redan vid fyra års ålder förlorade han sin fader och vid åtta års sin moder. Genom anhörigas försorg erhöll han dock en ganska vårdad uppfostran, studerade vid Upsala akademi och vistades utrikes från sitt 17:de till sitt 23:dje år, under hvilken tid han deltog i flera de franska härarnes krigsrörelser. Turenne önskade bibehålla honom i fransk tjenst, men Bielke vägrade och återvände till fäderneslandet. Här blef han kammarherre 1662 och öfverkammarherre hos enkedrottningen 1665 samt fick löfte om riksstallmästareplatsen, så snart den blefve ledig; men han hade mera håg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
