Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Gyldenstolpe, son till den lärde Michael Vexionius, som 1650 adlades med namnet Gyldenstolpe, var född i Åbo den 5 November 1642. Efter slutade studier tjenstgjorde han i kansliet, utmärkte sig genom kunskaper, flit och stor embetsmannaduglighet, blef också revisionssekreterare redan vid 23 års ålder 1665, legationssekreterare vid beskickningen i Köpenhamn 1675, svensk minister i Holland 1679, hofkansler efter Lindsköld 1687 och samma år friherre, var landtmarskalk vid 1689 års riksdag och blef 1690 efter Lindsköld kungligt råd, Lunds akademis kansler och kronprinsens guvernör samt nämndes till grefve i Oktober samma år. Han var en ifrig anhängare af det kungliga enväldet samt gjorde såsom landtmarskalk vid 1689 års riksdag sitt bästa för att ytterligare utvidga och stärka detsamma. I afseende å förhållandena till utländska makter räknades han vanligen till det franska partiet, men var dock ej dess afgjorda anhängare. Han var en godlynt, behaglig och artig sällskapsman och derjemte låg det mycken blygsamhet i hans väsende. När konungen erbjöd honom grefvevärdigheten, undanbad han sig densamma och mottog den endast på konungens uttryckliga befallning. Äfven kanslersembetet vid Lunds akademi tvekade han länge att åtaga sig, men uträttade sedermera i denna egenskap ganska mycket. Af Carl XI, som väl förstod att bedöma sina embetsmäns duglighet, ansågs Nils Gyldenstolpe såsom en bland de mest framstående, hvilket ock visade sig i de många och hastiga befordringar Gyldenstolpe erhöll. Konungen besökte honom ock rätt ofta samt utnämnde honom i sitt testamente till en af förmyndarne för sin son.
Olof Thegner var en af Carl XI:s mest anlitade män, ehuru han aldrig inkom i rådet. Han var född 1615 i Thegnaby inom Östergötland, der fadern var bonde och af hvilken sin födelseort sonen tog sitt namn. Denne började först väcka uppseende vid 1650 års oroliga riksdag, der han tillhörde dem, som ifrigt yrkade på reduktion. Detta var väl ock anledningen, hvarför han af Carl Gustaf antogs till sekreterare i reduktionskollegium 1655. Såsom sådan stod han särdeles väl hos ordföranden i detta kollegium, Herman Fleming, hvilken invigde så väl honom som sin son Clas i allt hvad som hörde till reduktionsverket, och visade hvad deraf kunde göras. Thegner försummade lika litet som Clas Fleming att begagna denna undervisning och att, när tiden var inne, bringa den i tillämpning. Redan 1657 fick emellertid Thegner afsked från denna sekreterare-befattning, men blef 1660 statssekreterare i Stockholm, författade rörande riksstyrelsen en skrift, som ingafs under 1664 års riksdag samt då af flera ansågs farlig och förgriplig, men hvaraf Thegner dock ej hade någon olägenhet, ty han blef 1666 assessor i Svea hofrätt och 1668 justitieborgmästare i Stockholm, i hvilken egenskap han var borgareståndets talman vid 1668, 1675, 1678, 1680 och 1682 årens riksdagar, adlades 1683, med bibehållande af sitt sjelftagna namn, utnämndes till vicepresident i Svea hofrätt samma år, samt till landshöfding i Stockholms och Upsala län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
