Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XI:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wål emfangen und dar aus ersen dij grosse freudhe sso dher H. F. M. yber min ernessung haben», etc.
Äfven i Carl XI:s sätt att i allmänhet behandla regeringsärendena röja sig inga öfverlägsna förståndsförmögenheter. Han visade endast alltför mycken benägenhet att fördjupa sig i enskildheter och småsaker samt sysselsätta sig med alltför underordnade bestyr. Å andra sidan röjde han dock tillika en ganska stor klokhet, hvilken rätt ofta antog karakteren af slughet, både i sättet att gå till väga och i valet så väl af tjenligaste tiden som af de lämpligast biträdande personerna för att vinna sina syften. Denna till slughet sig närmande klokhet, så väl som en högst ovanlig viljekraft, hade han fått i arf efter fadern och dessa båda egenskaper i förening gåfvo honom öfver personer med vida rikare förståndsförmögenheter och bildning en öfverlägsenhet, som visar, att en viss storhet dock fans hos honom, ehuru den genom en felaktig uppfostran ej kommit till en rikare utveckling; också verkade misstroendet till egna insigter och egen förmåga hos Carl XI en misstänksamhet, som utgjorde ett ganska framstående drag i hans lynne. Han misstrodde alla, hade äfven hos allt för många bland sin omgifning funnit bekräftelse för sina misstankar, och mot slutet af sin regering hörde man honom ofta under bittra tårar beklaga sin olycka att icke hafva någon enda person, på hvilken han kunde lita. Att han lät dem, åt hvilka han anförtrott ledningen af vissa ärenden, behålla densamma, såsom Bengt Oxenstierna den af utrikes ärendena, Hans Wachtmeister af flottans angelägenheter, Jakob Gyllenborg af reduktionen, o. s. v., kom icke af något orubbadt förtroende till dessa herrar, utan snarare från öfvertygelsen att han icke kunde finna andra mera pålitliga och att det derföre vore bäst att låta dessa ärendens vård behållas af dem, som voro mest vana dervid.
En af Carl XI:s mest framstående egenskaper var hans djupa rättskänsla, hvilken dock allför ofta nog mycket förvillades. Enligt hans öfvertygelse var det ena af de förnämsta pligter, som ålågo en konung, att göra alla rätt. Statens rätt hade han dock i främsta rummet att upprätthålla, och för den borde all enskild rätt vika. Under förfäktande af denna statens rätt begick Carl XI dock alltför ofta orättvisa emot särskilda samhällsmedlemmar, och detta förfäktande urartade mer och mer till ett allt för långt drifvet begär att öka statens inkomster, hvilket icke sällan skedde på rättvisans bekostnad. Samma på afvägar stadda rättskänsla föranledde ock hans hårdhet mot deltagarne i förmyndarestyrelsen så väl som mot högadeln i allmänhet, och ehuru han sjelf alltid var öfvertygad, att han handlade rätt, buro dock hans handlingar ofta nog vittne om motsatsen.
Hans mest berömda egenskap var en liflig och varm gudsfruktan. Hvarje morgon och afton gjorde han bön knäböjande och läste dessutom hvarje morgon ett kapitel ur bibeln. Alla gudstjenster bevistade han och iakttog med mycken sorgfällighet alla kyrkobruk. Sjelf ytterst mån om sin konungamakt och sitt majestät, ödmjukade han sig dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
