Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s minderårighet - Planer att påskynda konungens myndigblifvande - Riksdagen 1697 - Landtmarskalk och talmän - Konungens förklarande för myndig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo Carl XII.
seende åberopa, så var man också ej bunden af någon viss
myndighetsålder och kunde således icke sägas bryta mot gällande stadgar, om
man genast förklarade konungen myndig. Detta framhölls isynnerhet
af Wallenstedt, som alltid varit det kungliga enväldets ifrigaste
förfäktare och nu äfven yrkade, att förmyndareregeringen, såsom för tillfället
innehafvare af den enväldiga konungamakten, äfven vore fullt
berättigad att förklara den unge konungen myndig, så snart hans förmyndare
funne honom ega erforderliga egenskaper att utöfva regeringen. De
öfrige riksförmyndarne ansågo dock denna fråga, i likhet med hvad som
skett vid Carl XI:s myndighetsförklaring, böra hänskjutas till ständerna,
hvilket åter Wallenstedt befarade kunna leda derhän, att dessa kunde
begagna tillfället till införande af åtskilliga inskränkningar i
konungamakten, äfvensom att adeln, hos hvilken rådde mycken förbittring öfver
reduktionen, kunde yrka en återgång häri och möjligen en förändring
i hela regeringssättet. Det hade likväl alltid varit öfligt, att vid hvarje
regentombyte ständerna sammankallades för att helsa och hylla den
nye konungen, och då en riksdag således i alla fall borde utlysas,
ansåg man lämpligast att till dess uppskjuta myndighetsförklaringen.
Riksdagen 1697.
Ständerna sammanträdde i Stockholm den 3 November 1697. Till
landtmarskalk var utsedd landshöfdingen i Dalarne friherre Nils
Gri-penhitlttt, äldste sonen till Carl XI:s förre lärare, sedermera riksrådet
friherre Edmund Gripenhielm. Presteståndets talman var, likasom
under de fyra nästföregående riksdagarna, erkebiskopen Olof Svebilius,
borgareståndets justitieborgmästaren i Stockholm, Gustaf Holmström,
bondeståndets Nils Atidersson från Olands härad i Upland.
Den 6 November öppnades riksdagen å rikssalen, och redan den
8 November började å riddarhuset landtmarskalken, medan
riddarhussekreteraren var bortskickad för att hemta några handlingar, tala om
hvilken »oförliknelig hugnad uti allas sorg det vore att i en stor
konungs ställe så snart derpå se en mild och nådig fullväxt och lika stor
konung igen», tilläggande: »Huru lycklige vore vi, om vi nu vid
närvarande tillfälle finge se honom på sin tron och sjelf allena styra sitt
rike, emedan ingenting hindrar, då inga år äro föreskrifna uti
högt-salige hans maj:ts disposition. Hans maj:t torde ock kanske vara
tillfreds och med nåder upptaga dess trogne undersåtars begäran. Vi
sågo ju honom i förgår på rikssalen som en engel, att allas hjertan
rördes, och tror jag ingen trogen undersåte finnes, som icke skulle
önska hans maj:t på sin ärftliga tron.»
Här afbröts landtmarskalken af höga bifallsrop från adelns
närvarande ledamöter, som ville genast utse ett utskott, för att till den
unge konungen framföra adelns anhållan, att han ville åtaga sig rikets
styrelse. Landtmarskalken- erinrade emellertid, att detta vore ett vig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
