Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dt första ären af Carl XII:s regering.
»7
geringsärendena samt röjde mycken ömtålighet om sitt kungliga
majestat så väl som om sin envåldsmakt. Det visade sig snart nog, att
hans tidiga myndighetsförklaring icke varit till hans nytta. Hans högre
bildning och utvecklingen af hans förståndsförmögenheter förhindrades
genom den oinskränkta myndighet att råda öfver sin tid och sina
handlingar, som nu tillföll honom, och med de föreställningar om den
kungliga maktfullkomligheten, hvari han uppväxt, framträdde nu hos
honom allt mera ett sjelfförtroende och en sjelfrådighet, som kunde
blifva ganska vådliga äfven för hans rike.
Sin uppfattning af kunglighetens helgd och oberoende af allt,
äfven af urgamla sedvänjor, röjde Carl XII redan i fråga om sin
kröning samt saknade icke heller dem, som häri styrkte honom. Den vid
riksdagen samlade adeln hade den 11 November genom ett utskott
anhållit, att konungen måtte med det första på vanligt sätt afgifva sin
konungaförsäkran och låta kröna sig; men Wallenstedt yttrade i rådet,
att kröningen vore öfverflödig, emedan konungen var född till kronan.
Någon konungaförsäkran behöfde han ej heller aflägga, ty den hans
farfar aflagt 1654 gälde ännu och vore gällande så länge några af
konung Carl Gustafs ättlingar i rätt nedstigande led funnes till. Man
borde dessutom afskära all sjelftagen myndighet å ständernas sida och
hvarje deras försök att blanda sig i saker, som dem icke anginge.
Äfven Gyldenstolpe ansåg kröning erforderlig endast i valrike; i ett
arf-rike vore förhållandet helt annat. Adeln fick också till svar, att
konungen skulle tillkännagifva sitt beslut angående kröningen, så snart
det blifvit fattadt, men att ridderskapet icke borde derom öfverlägga
hvarken med rådet eller med de andra stånden. Enkedrottningen bad
dock sin sonson på det enträgnaste, att han måtte låta sig krönas,
och från flere så väl inom rådet som bland biskoparne inkommo
föreställningar derom. Man anmärkte äfven, att han utan kröning icke
kunde kallas Herrans smorde eller i folkets föreställningar vinna den
helgd en sådan smörjelse medförde. För att möta denna anmärkning
beslöts att konungen skulle högtidligen smörjas, men icke krönas,
emedan han, såsom född till kronan, icke kunde mottaga den af en
annans hand. Den högtidliga akten skulle också derföre kallas
smörjelse-akt, icke kröning, och till dess så väl som hyllningens förrättande
in-bjödos ständerna att qvarstanna, när riksdagen afslutades.
Den 13 December på förmiddagen skedde hyllningen å den öppna
platsen framför det s. k. kungshuset å Riddarholmen. Alla stånden
aflade trohetsed på vanligt sätt, utom att adeln icke, såsom förut varit
öfligt, infann sig till häst, hvartill såsom anledning anfördes, att adeln
icke längre hade några förläningar, som behöfde stadfästas. Rätta skälet
ansågs emellertid vara, att konungen icke ville tillerkänna adeln några
företräden ens i ceremoniväg framför de öfriga stånden. Eget nog
hade likväl förslaget blifvit framstäldt af Johan Gabriel Stenbock,
tillhörande den gamla högadeln, som förr alltid visat sig så anspråksfull.
Följande dagen firades den kröningen motsvarande smörjelseakten.
Starbäck q. Backström, ßtr, ur Sv, HUt. VII. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
