Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Danska kriget 1700 - Danskt anfall mot Holstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
Carl XII.
för att förnya de förra fredsfördragen. Beskickningen fick dock vänta
länge i Moskwa, emedan czaren var frånvarande, upptagen af kriget
mot turkarne. Först i Oktober fingo de svenska sändebuden företräde
och aflemnade sina skänker, hvarefter czaren den 8 November
förnyade fördragen, men utan att bekräfta dem med den vanliga eden.
Han hade likväl redan i Juli samma år med danska sändebudet i
Moskwa Paul Heins afslutat ett fördrag om förbund mot Sverige, som
af czaren skulle anfallas med krig, så snart fred blefve ingången
mellan Ryssland och Turkiet. Redan tre dagar efter det czaren förnyat
fredsfördragen med Sverige ingick lian ock den ii November 1699
med konung August, hvars ombud Patkul åter var, ett förbundsfördrag,
hvari August II utfäste sig med all makt arbeta på att förskaffa czaren
fast fot vid Östersjön samt att derföre göra ett infall i Lifland, medan
czaren följande året skulle anfalla Ingermanland och Karelen.
Kriget mot Sverige var sålunda aftaladt mellan herrskarne i alla
dess tre grannriken. Det begyntes af konung August i Februari 1700
med det öfverenskomna infallet i Lifland; men de danska
krigsrustningarna ansågos dock i Sverige för de mest hotande, och det danska
kriget var ock det första, som af Carl XII utfördes’).
Danska kriget 1700.
Efter förbundet med Polen och Ryssland uppträdde konung
Fredrik IV i Danmark så hotande mot hertig Fredrik af Holstein, att
denne, såsom vi här ofvan omtalat, med sin gemål och sin hofstat
flyttade öfver till Sverige i Augusti 1699. När han i Skåne mötte sin
svåger, konung Carl, kastade han sig i lians armar och bad om hans
hjelp. Carl gaf honom genast löfte derom och befalte med detsamma,
att flera svenska trupper skulle från Stade och Wismar inrycka i
Holstein till hertigens bistånd. Detta beslut, som väl kunde förutses
komma att hafva ganska vigtiga följder, tog konungen utan rådets hörande
och utan öfverläggning med någon annan än Piper. När rådsherrarne
efteråt blefvo underrättade derom, yttrade de temligen enhälligt sin
missbelåtenhet dermed, ty de hade hoppats att, såsom det tillgick
under Carl XI:s regering, kunna genom underhandlingar och medelst
föreställningar äfven från öfriga makter, som garanterat Altona-fördraget,
ställa saken till rätta, utan att man genast behöfde uppträda med
väpnad styrka, hvarigenom krig sannolikt skulle framkallas. Äfven Piper
afrådde vid detta tillfälle från hvarje ytterligare steg, som kunde
framkalla fredsbrott med Danmark, men det enda han kunde utverka var
att hindra konungen från att blifva den anfallande.
Å andra sidan var det för konung Fredriks rådgifvare lika ogörligt
*) Jfr Wahrcnbcrg, Bidrag till historien om Sveriges yttre politiska
förhållanden frän Carl XI:s död till freden i Traventhal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
