Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
Carl XII.
neralguvernör i Bremen och Verden samt öfverbefälhafvare öfver
svenska trupperna i Tyskland, låtit, så ’snart de danska truppsamlingarna
i Holstein blifvit kända, hälften af de i Pomern förlagda svenska
regementena rycka närmare Wismar och Bremen, hvarjemte han i
Rothenburg öfverenskom med befälhafvaren öfver de lüneburgska furstarnes
trupper om gemensamma krigsrörelser. Svenska styrkan i Pomern
utgjordes vid denna tid af n,8oo man fotfolk och 2,400 man rytteri
eller tillsammans 14,200 man, hvarförutan i Bremen och Verden stodo
3,400 man, så att Gyllenstierna nu hade nära 18,000 man till sitt
förfogande, en den tiden rätt betydande styrka. Dock kunde endast
omkring hälften deraf föras i fält, emedan den öfriga hälften behöfdes till
besättningar i fästningarna.
Danska hären, 12,000 man stark och försedd med talrikt
belägringsartilleri, under hertig Ferdinand Wilhelms af Würtëmberg
öfverbe-fäl, stod den 13 April vid Tönningen samt började den 17 fästningens
beskjutning från 80 kanoner och 30 mörsare, hvarmed fortsattes under
en hel månads tid, ehuru med föga framgång, emedan fästningsverken
voro i godt skick och deras kanoner icke underläto att gifva svar på
tal. Fästningen var för öfrigt så väl försedd med förråd af alla slag,
att den icke kunde uthungras, och så fick den styrka, som af svenska,
celliska och hannoverska trupper samlades i medlet af Maj, rådrum att
närma sig för att undsätta de belägrade. Denna styrka uppgick till
något öfver 18,000 man, hvaribland omkring 8,000 svenskar, och stod
under Nils Gyllenstiernas öfverbefäl. De hannoverska trupperna
anfördes af generallöjtnanten Sommerfeld och de celliska af
generalfält-tygmästaren, markisen af Bois-David. Denna hjelphär gick den 19
Maj vid Winsen öfver Elben till dess norra strand och stod den 23
vid Altona. Så snart konung Fredrik fått underrättelse om dess
an-halkande, anbefalte han en allmän storm mot Tönningen den 22 och,
då den misslyckades, upphäfdes belägringen den 24. Den danska
styrkan erhöll sedermera åtskilliga förstärkningar, så att de båda härarne
blefvo ungefär jemnstarka, men till någon allvarsammare
sammandrabbning kom det dock ej, emedan hertig Fredrik, som vid
midsommartiden ankom till sin hjelphärs läger, medförde underrättelsen, att
konungen af Danmark snart skulle blifva tvungen att ingå fred, hvarföre
onödig blodsutgjutelse borde förekommas. Också lågo sedermera båda
härarne overksamma gent emot hvarandra,’ hjelphären vid Oldeslohe
och den danska vid Segeberg, till dess fred slöts i det mellan båda
dessa orter belägna slottet Traventhal den 8 Augusti.
Under tiden hade Carl XII fortsatt sina rustningar och, då
skattkammaren redan -var tömd, egenmäktigt utskrifvit en ny gärd. Hvarje
löntagare skulle erlägga en tiondedel af sin aflöning 1 penningar eller
spanmål, Tcyrkoherdarne betala 15 daler silfvermynt för hvarje 64
mantal inom deras församlingar, samt hvarje frälsehemman 5 och hvarje
krono- eller skatte- 2 d. s. Denna gärd befans dock ej tillräcklig,
utan konungen begärde äfven inhemska lån. Piper, Wrede och Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
