Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Kobrons och Dünamündes eröfring af sachsarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
Carl XII.
det fienden ej i dem måtte finna skydd, samt började med 70
kanoner en häftig eld mot det sachsiska lägret tvärs öfver Dfinafloden ;
men, då denna här är 1,500 alnar bred, kunde med den tidens
kanoner föga uträttas.
Fiendtligheterna voro sålunda började, och det utan krigsförklaring.
Också hade konung August lika litet som czar Peter någfà giltiga skäl
för fredsbrottet att anföra. Han sökte likväl inför allmänheten
rattfärdiga det tagna steget genom påståendet, att MflUndarne begärt hans
hjelp emot svenskarne, som emot Oliva-fredens vilkor anstält lifländska
reduktionen och kränkt lifländarnes rättigheter; att han kunde understödja
dem med samma rätt, som Carl XII understödde Holstein, och dylikt.
Det visade sig likväl snart, att lifländska adeln, på hvar9 resning
mot svenskarne konung August ej mindre än Patkul så mycket räknat,
icke var för dem särdeles mycket att lita på. Patkul, nu generalmajor
i sachsisk tjenst, skickades genast efter det misslyckade anfallet mot
Riga med 1,500 ryttare omkring i Lifland för att uppvigla
befolkningen, men blott några skaror lifegne slöto sig till sachsarne,
hufvudsakligen för att fä plundra sina egna husbönder. Lifländska adeln åter
höll sig stilla, af vaktande händelsemas utgång. Den förenade sig icke
med sachsarne; men när Dahlberg uppmanade den att bidraga till
landets skydd, svarades, att Reduktionen borttagit alla medel dertill. Då
han i Maj 1700 för landtdagen, hvilken han sammankallat i Riga,
framlade afskrifter, dem han förskaffat sig af deras inbjudning till konung
August, ville ingen vidkännas sitt namn, utan alla påstodo dessa vara
falskt ditsatta och kallade Patkul «n äretjuf.
Under tiden hade 9achsiske generalen Carlowitz den 3 Mars med
2,000 man anfallit den vid Dtina-flodens utlopp i hafsviken utanför
Riga anlagda skansen Dünamünde, som hade en besättning af 500
man under öfverste Budbergs befäl. Skansen var föga beredd på ett
fiendtligt besök, och då besättningen uppmanades att gifva sig, låtsade
Budberg sig ej vara dertill obenägen, men utbad sig likval och erhöll
tre dagars betänketid, hvilken han använde att sätta försvarsverken i
så godt skick det lät sig göra, samt svarade, när de tre dagarna voro
förlidna, att han inbjöd sachsame på »en god kallsk&l». De antogo
inbjudningen, och den 14 Mars tidigt i gryningen gingo 9achsarne
öfver de tillfrusna grafvarna till storms, men mötte det tappraste
motstånd ej blott af soldatema, utan äfven af dessas hustrur, som öste
kokhett vatten öfver de stormande. Desse förlorade 500 man,
hvaribland 60 officerare och sjelfve befälhafvaren, general Carlowitz,
densamme som förut varit konung Augusts sändebud hos czaren och som
försökt medverka till Rigas. öfverrumpling. Stormen blef afslagen, men
ett par dagar senare uppfordrade de belägrade, efter erhållen
förstärkning, åter besättningen att gifva sig, hotande med en ny storm.
Soldaterne, tillfrågade om de hade lust att ännu en gång mäta sig med
sachsame, svarade enhälligt ja, men Budberg och det öfriga befälet
ansågo det för fästningen omöjligt att uthärda en ny stormning, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
