Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Hans öfvergång öfver Dünafloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska kriget 170S och 1706.
67
alla prydnader och äfven skrifvit verserna, ty Måns Bock var icke blott
en ganska duglig krigare, utan äfven på lediga stunder både artist och
poet. Så såg man här, bland många andra sinnebilder, Sveriges rike
under bilden af ett härligt träd, hvars frukt den hvita polska och den
svarta ryska örnen sökte bortsnappa, men vid trädets fot låg ett lejon,
som med sin ena ram grep den svarta örnen i vingen med sådan
kraft, att en mängd fjädrar lossnade, och den hvita örnen flydde skrämd
undan. På en anfcan tafla sågs ett lejon som öppnade en råttfälla,
hvarur stora skaror af råttor sprungo bort, under det lejonet sade:
»Går och säger det för Petrus». Det var likväl icke nöjen, som meat
upptog Carls tid. Han red nästan hvatje dag omkring till soldaternes
särskilda qvarter, tog noga kännedom om allt samt vakade
omsorgsfullt öfver ordningens upprätthållande och manskapets vård. Detta,
hvilket konungen ej velat inqvartera i stoderna, emedan sådant skulle
menligt inverkat på krigstukten, började emellertid mer och mer lida
af de ofta dåliga qvarteren ander en vinter, som var ovanligt kall och
snöig. Smittosamma sjukdomar började härja bland trupperna. Af
Dalregementet dogo 270 man, af Vestman!ändingarna nära 400. Sjelf
besökte konungen utan fruktan för smittan de sjukes qvarter och
vidtog så kraftiga anstalter, som kunde tillvägabringas för farsotens
hämmande, samt undgick lyckligen att träffas deraf, ehuru både hans frände,
pfaltzgrefven Adolf Johan, och äfven åtskilliga bland hans betjening
blefvo offer derför. Hären var likväl af den rådande sjukligheben så
försvagad, att man ej kunde tänka på några krigsrörelser förr än
förstärkningar ankommit.
Dessa anlände från Sverige till Reval den 17—20 Maj och
aftågade efter några dagans hvila, till den öfriga hären, som derigenom
erhöll en tillökning af nära 11,000 man. För att lemna rum åt de
nya trupperna afgick konungen under sista veckan af Maj med de
gamla till Dorpt, i hvars grannskap nya qvarter intogos.
Under tiden hade Dahlberg i Riga förberedt en öfvergång af
Düna-floden genom byggandet af en mängd flatbottnade kanonpråmar samt
en flottbro, och så snart dessa anordningar voro fullbordade,
sammandrog konungen vid Dorpt omkring 18,000 man, med hvilka han
den 17 Juni tågade till Wenden, der han stannade några dagar samt
fortsatte sedermera den 2 Juli sitt tåg i sydlig riktning, likasom han
ämnat sig till Kockenhusen, der sachsiske fältmarskalken Steinau
samlat större delen af sin styrka, förstärkt med 10,000 ryssar uüder furst
Repnins befäl. Då Dahlberg nu sände 600 man till Kirchholm, tog
Steinau för gifvet, att svenska hären skulle der öfvergå Düna-floden,
hvarföre han drog sina trupper ditåt; men i stället tågade Carl den
7 och 8 Juli öfver Neuermühl till Riga, nedanför hvilken stad
öfvergången verkstaldes tidigt på morgonen den 9 Juli.
Anstalterna voro så väl träffade af Dahlberg och Carl Magnus
Stuart, att 7,000 man på en gång landsattes. Företaget var
emellertid ytterst vågadt, emedan på motsatta stranden af den strida och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
