Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss
Carl XII.
breda floden stod en till antalet öfverlägsen, med betydande artilleri
försedd här, visserligen för tillfället alltför mycket spridd, emedan man
antagit, att öfvergången skulle verkställas längre söderut, men hvilken
fiendtliga här dock lätt kunde åter samlas, innan öfvergången hunne
verkställas. Man hade ock gjort konungen flera föreställningar att vid
detta tillfälle ej blottställa sin egen person, men så snart allt var i
ordning, gick han i en mindre båt och följde med de första farkostenia.
Främst bland dessa voro flera båtar fylda med gödsel och fuktad halm,
hvilken antändes och hvars rök, som af vinden drefs mot fienden,
hindrade denne att upptäcka den egentliga landstigningspunkten. De
sachsiska kanonerna började dock lifligt spela, och generalmajor
Paij-kul, som med sina trupper stod närmast, drog dessa i hast
tillsammans för att hindra öfvergången. Svenska gardets grfenadierer stego
först i la^d och bland dem konungen, som gladt ropade till dem: »Se
så, mina bussar, nu äro vi här och Gud skall nog hjelpa oss än längre».
Paijkuls skaror kastade sig öfver de landstigne, men lifdrabanterne
under Arvid Bern och lifregementet under Jakob Spetts mötte så modigt
det till antalet vida öfverlägsna sachsiska rytteriets anfall, och fotfolket,
som fått befallning att ej skjuta förr, än det såg hvitögat på fiendens
manskap, gaf så mördande salvor, att sachsarne måste draga sig
tillbaka, och vid åsynen häraf flydde hela ryska hjelptruppen, utan att
hafva på något verksamt sätt deltagit i striden.
I detsamma ankom Steinau, ledd af kanondundret, sedan han
förgäfves väntat svenskarnes anfall längre åt söder, hejdade de
tillbaka-vikande sachsarne, ökade med sina trupper deras siyika och förde dem
åter i striden, medan prins Ferdinand af Kurland samlade en mängd
rytteri och anföll svenska högra flygeln. Under tiden hade dock ett
större antal af de svenska trupperna kommit öfver floden, och så väl
sachsarne som kurländame blefvo tillbakaslagne, ehuru i synnerhet prins
Ferdinand gjorde allt för att lifva de sinas mod. Han fick två hästar
skjutna under sig, och en svensk soldat gaf honom under handgemänget
ett så kraftigt slag med muskötkolfven, att han bars sanslös ur striden.
Steinau och Paijkul förnyade ännu en gång anfallet samt blefvo båda
sårade, men oaktadt sachsarne denna dag kämpade modigt och ihärdigt,
blefvo de dock slutligen drifna på flykten, då några begåfvo sig till
Dünamünde, men de flesta åt Kobron. Carl förföljde de senare, som
äfven öfvergåfvo Kobrons skans, hvilken af dem sprängdes i luften.
Kl. i o f. m. var allt slut, och konungen, hvilken, som vanligt, modigt
deltagit i striden, samlade nu hären till bön och tacksägelse för segern ’).
Den hade kostat svenskarne 500 döde och sårade; sachsarne 1,500
man, som stupat eller sårats under striden, och 500, som tagits till
(ånga; ryssarné 400 man, som på en holme i Düna modigt försvarat
sig intill sista man, utan att antaga den dem erbjudna dagtingan.
Fiendens artilleri, tross samt rika upplag af proviant och allehanda
krigsförnödenheter iöllo dessutom i svenskarnes händer.
" »jTjfr Fryxell, Berättelser, XXI: 150—153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
