Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII:s drabanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pohia kriget 1702.
hit sin lysande seger. Äfven gjorde han ett besök i Johan Sobieskis
hus och visade stot vördnad för denne hjeltebonungs minne. Hans
slägt undantags från øil brandskatt, hvilken odk af Warschau utkräfde*
till endast 30,00b rdr. I staden hölls sträng krigstukt, långt bättre,
än soæa iakttagits af de polska truppernà sjelfva, och Cail försäkrade
fortfarande i:sina kungörelser, att han ej kommit såsom polska folkets
fiende, utan endast’ för att upprätthålla dess frihet mot konung August
och dennes envåkJsplaner. Sjelf bebodde han ett enkelt rum i Pr aga,
lefde tarfligt och utan all ståt som vanligt samt företog flera utflykter
i trakten, utan annan betäckning Sn några af sina drabanter, hvilka
också voro en utvald ’skara af de starkaste, modigaste, friskaste unga
officerare i hela bären. Hvarje drabant hade löjtnants eller kaptens
grad samt 30 rdr månadtlig aflöning jemte häst, uniform och
mundering. Deras antal uppgick till 150 man. Korporalerne hàdè majors,
löjtnanterne öfverstes och kaptenlöjtnanten generalinajors grad, med
månadtlig aflöning för den sistnämnde af 100 dukater samt för de
förre af 5.0 och 150 rdr. Konungen förde sjelf högsta befälet öfver
dem och näst under honom deras kaptenlöjtnant Arvid Hörn. De
voro redan kände som de "tappraste bland de tappre inom svenska
hären och skattades icke minst af konungen sjelf. När man varnade
honom för kringsmygande polska partier, som kunde öfverfalla honom
under hans rid ter, svarade han: »Om jag blott har mèd mig tio mina
drabanter, fruktar jag icke dessa busksmygare, voro de ock hundra».
Än fastare litade han dock på ett högre beskydd och svarade vid
förnyade varningar att ej våga sig utom lägret utan starkare betäckning:
»Jag har vakt nog, ty jag har Gud med mig». Denna hans
oförskräckthet, hans djupa’ gudsfruktan, hans rena seder, hans enkla
lefnadssätt och den stränga "krigstukt, hvari han höll sina krigare, väckte
allmän beundran äfven hos’ polackarne, och dèn höga tanke, de fingo
både om honom och hans krigate,’ bidrog ej så litet till Han fe framgångar.
I Warschau öppnades ny* underhandlingar med kardinal
Rad-ziejowsky, hvilken, så väil som de med hönom liktänkande, väl önskade
tillintetgörande af Augusts alla envåldsplaner och framför allt fredens
bevarande, men icke ville’befetta sig med hans afsättande, hvilket de
ej trodde sig kunna genomdrifva, och fruktade, att hvarje försök
dertill skulle reta polska folkets stolthet samt’ bringa på Augusts si(5a
många bland dem, som nu vore hans ovänner. Då kardinalen ej
kunde förmås utlysa en ny riksdag för Augusts afsättande, afbrötos
underhandlingarna’ och Carl XII beslöt nu att uppsöka denne sin fiende
för àtt tvinga honom till tronafsägelse.
»Konung August hade uppmanat polska adeln att väpna sig och
hjelpa honom; fördrifva svenskarne, som utan krigsorsak inbrutit i
Polen; insen denna uppmaning hade’ endast Jhom några få landskap
blifvit åtlydd; inam de flesta visade man äig tveksam och från några hade
kommit bestämdt afslag. Bland polackarne hade nemligen ganska många
fallit på den tanken, att emellan Carl och August blifvit genom Au-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
