Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Tåget till Krakau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?a
Carl Ml
stärktes med friska trupper, uppbröt svenska hären den 18 Juli från
Pynczow i riktning åt- Bodinia, och Stenbock sändes förut till Konary
vid Weichseln, för att siå en bro öfver floden, hvilken, så snart bron
var färdig, öfverskrida af svenska hären den 23, hvarefter den
inträffade i Bochnia den 26, men August hade redan dragit längre österut
till Sandomir och Carl tågade då mot Krakau.
Under tåget dit råkade konungen vid ett tillfälle i stor fara att
blifva dödad eller . tagen. Han hade med Stenbock och omkring 20
officerare af åtskilliga grader under en ridt aflägsnat sig från sina
trupper, då han helt oförväntadt blef omringad af ett fiendtligt stiöfparti
om flera hundra man. Carl och hans lilla följe måste då under
tappert fäktande vika tillbaka öfver en på deras återväg till
hufvudstyr-kan varande bro; men då de fiendtiige ryttame voro bättre beridne
än konungens följeslagare, beslöto fyra af dessa uppoffra sig för att
rädda konungen. Dessa fyra, hvilka väl förtjena att få sina namn
bevarade åt efterverlden, voro öfversten Dahlderffi, gardeskaptenen Nils
Rosenstierna, kammarpagen Klinckowström och lifknekten Halling. De
stannade på bron och kämpade der så länge mot de påträngande
fienderna, till dess konungen och hans öfrige följeslagare hunno komma
undan, men då voro de ock alla fyra illa sårade och togos till fånga.
Den 31 Juli anlände svenska hären till Krakau, som fans illa
både befästadt och bevakadt. Stenbock kom utan motstånd in i
förstaden Kazimierz ända till sjelfva stadsporten, der han i;svenske
konungens namn fordrade, att porten skulle öppnas och staden
uppgifvas. Man svarade att nycklarna voro borttappade, och Stenbock
begärde då att fä tala med kommendanten, som också infann sig på
andra sidan om porten och hvilken Stenbock förestälde, att kriget fördes
endast mellan båda konungarne, men att fred och vänskap fortfarande
rådde mellan Sverige och Polen, hvarföre ock porten borde Öppnas för
Sveriges konung.* Kommendanten ville dock ej gå in härpå, men i
detsamma kom Carl dit och ropade på fransyska, att porten skulle
öppnas. Kommendanten, som hörde att detta var en främmande röst och
var nyfiken att få se hvilken det var, som ropade så befallande,
öppnade porten på glänt, med fick med detsamma ett Blag i ansigtet,
hvarefter Carl och Stenbock stötte upp porten och med en svensk trupp
trängde in samt skrämde så upp vakten, att denna genast nedlade
gevär. En polsk officer ville aflossa èn kanon, men Carl ryckte sjelf
luntan ur hans hand. Kommendanten flydde till slottet för att der
förfevara sig, men Carl med sin lilla trupp följde så tätt efter honom,
att de trängde in genom slottsporten på samma gång som han, och
så intogs Krakau, der en svensk besättning af sex regementen under
Stenbocks befäl inlades.
Återstoden af svenska hären förlades i ètt läger südér om staden
till dess, den 11 Augusti, en bro öfver Weichseln blef färdig, då
tnip-perna gingo öfver till norra stranden, der de hade rikare tillförsel och
stannade tills -vidare. Dit kom ock den 18 Augusti fältmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
