Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förbund mellan August och czar Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polska kriget 170S och 1706.
85
ströfpartier. Den ene efter den andre af konungens följeslagare
tröttnade, så att han slutligen .hadp endast sin kamniarpage Klinckowström
qvar. Sedan han uppgjort med Rehnsköld hvad som varit
anledningen till denna våldsamma ridt, vände han följande dagen om och
kom så, efter en lika häftig ridt, lyckligen tillbaka till sitt högqvarter.
I krigsöfningarna derstädes deltog konungen med mycken ifver,
och äfven de voro ofta rätt äfventyrliga. Vid ett tillfälle hölls en
låtsad strid mellan två rytteriskaror, den ena anförd af konungen och den
andra af hans kammarherre och stallmästare Axel Hård, en yngre
broder till Carl XI:s stallmästare Gustaf Hård och sjelf Carl XII:s lärare
i ridkonsten samt hans trogne följeslagare i hans vådliga ridter, jagter
och krigsföretag. Vid Narwa hade han hjelpt Carl upp ur träsket,
hvari hans häst fastnat, såsom vi förut berättat. Vid öfvergången af
Dünafloden hade han blifvit sårad vid konungens sida, der hans
vanliga plats var. Nu anföllo de med hvar sin skara hvarandra, flitigt
aflossande sina med löst krut laddade pistoler. Hård trängde igenom
konungens trupp och kom sedermera bakom honom för att söka taga
honom till fånga. »Om jag nu vore fiende», ropade han, »hvad skulle
ers maj:t då göra?» — »Jo, så här», svarade konungen, i det han
vände sig om och mot Hård afsköt sin nyss laddade pistol; men i
brådskan hade han glömt uttaga laddstocken, och Hård sjönk dödligt
sårad till marken. Carl, som ända från barndomen fattat för Hård
en synnerlig tillgifvenhet, var nu utom sig af sorg. Två dagar
derefter afled Hård, sedan han, tålig och undergifven, sökt trösta den
djupt sörjande konungen. Denne förblef långt efteråt mer än vanligt
sluten och dyster, och han skall sedermera fastat hvarje årsdag af
denna olyckshändelse 1).
Under vinterqvarteret i Heilsberg kom det allvarsamt i fråga att
genom Danzigs eröfrande vinna rika tillgångar, säker vapenplats och
tryggad förbindelse med Sverige; men båda sjömakterna lade sig ifrigt
emot ett sådant tilltag, och det stannade vid att Danzig fick betala en
brandskatt och en fordran, hvilken svenska slägten Gyllenstierna haft
hos staden ända sedan Carl VIII:s tid, men först nu utfick. Tillika
måste staden forjnligen uppsäga August all tro och lydnad.
För öfrigt började vid denna tid svenskarnes förfarande blifva allt
hårdare mot invånarne i de delar af Polen, som ej ville förklara sig
mot August. Genom hvarjehanda utpressningar förskaffades åt
svenska trupperna rik förplägning och krigskassan blef så riktad, att ett
regemente fotfolk om 1,200 man samt fyra regementen dragoner om
600 man hvartdera kunde värfvas, hvarigenom svenska hären
förstärktes med 3,600 man; men icke bidrog detta förfarande att göra
svenskarne omtyckta i det land, hvars frihet de heltes försvara.
») Jfr Fryxell, Berättelser. XXI: 23g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
