Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss
Carl XII.
medtäflare, som öfvergifvit August endast för att få efterträda honom
och nu fann sig högeligen förnärmad, om han skulle få vika för en
yngre, som hvarken i makt, rikedomar eller höga förbindelser var
honom vuxen och således endast hade Carl XII:s vilja och vapen att
stödja sig vid. Äfven kardinal Radziejowsky trädde på Lubomirskis
sida och med dem förenade sig större delen af högadeln, hvaremot den
lägre adeln, med en grefve Gembicki i spetsen, visade sig mera villig
att rätta sig efter konung Carls önskan.
Enligt lag och gammal häfd skulle polska kyrkans öfverhufvud
föra ordet vid val af Polens konung; men kardinal Radziejowsky
undandrog sig, under hvarjehanda undflykter, att vara närvarande vid det till
den 2 Juli 1704 utsatta konungavalet. Liknande undskyllningar
gjordes äfven af de flesta bland den vid riksdagen närvarande högadeln,
och vid sammankomsten å valfältet strax vester om Warschau var
ingen voivod närvarande och ingen af det högre presterskapet, utom
biskopen i Posen Svienicki, samt ingen högre embetsmän, utom litauiske
storskattmästaren Benedikt Sapieha, så att den egentliga valberättigade
församlingen utgjordes af några kastellaner samt ett temligen betydligt
antal ombud för den lägre adeln, hvarförutan en stor skara icke
valberättigade strömmat ditut. Vid sidan af valfältet stodo 300 svenska
dragoner och 500 man svenskt fotfolk för ordningens upprätthållande.
Dessutom hade Hom och Wachschlager der infunnit sig, åtföljde af en
ansenlig mängd svenske officerare och deras tjenare.
Riksdagsmarskalken Bronicz, som ’i kardinalens frånvaro förde ordet under
valförrättningen, yrkade dess uppskjutande, då hvarken rikserkebiskopen,
kronfältherrn, eller någon af voivoderne infunnit sig; men Horn
fordrade, att valet det oaktadt borde företagas, och man beslöt att genom
en beskickning inbjuda de i Warschau varande höge embetsmännen
att inställa sig. Det skedde dock endast af Stanislaus Leczinski, som
åtföljdes af en mängd slägtingar, vänner och underhafvande; émen
tilllika infunno sig äfven några ombud från Podlachien, och en af dessa,
Jeruzalski, protesterade ifrigare och högljuddare än någon annan mot
valets företagande. Med honom instämde riksdagsmarskalken, som, för
att göra sig hörd, stötte marskalksstafven så hårdt mot marken, att
den bröts af, hvilket ansågs för ett olyckligt förebud. Biskopen af
Posen och Leczinskis öfrige anhängare yrkade emellertid lika ifrigt på
valets företagande, och slutligen höjde en af dessa, Bronikowski, sin
röst och ropade: »De stora krigsgärderna kunna vi ej längre bära, men
de upphöra icke förr än konungavalet är fullbordadt. Hvarföre dröja
vi då? I hela Stor-Polens namn utnämner jag, för min del, voivoden
Stanislaus Leczinski till Polens konung». Härvid hördes höga rop af
»Lefve konungen!» men icke mindre högljudt protesterade ombuden
från Podlachien, så att Hom slutligen utbrast: »Låten oss köra bort
dessa protestanter!» Man aktade ock ej på deras invändningar, utan
biskopen af Posen afkunnade mötets beslut, att Stanislaus I blifvit väld
till Polens konung. Häri instämde den närvarande folkmassan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
