Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cat-, XII.
för ån främsta linie för att hejda svenskarnes första anfall, hvilket
han mest fruktade. Rehnsköld åter hade befalt sina ryttare, så snärt
de kommit inom skotthåll för de fiendtliga kanonerna, genast hoppa af
hästarne samt så, skyddade af krutröken, springa mot kanonerna och
taga dem, hvilket äfven skedde, hvarefter kanoherne vändes mot
saeh-sarne sjelfva. »Det fiendtliga rytteriet på flyglarne tog nu till flykten,
men fotfolket gjorde ihärdigt motstånd. Svenskarne trängde dock
oemotståndligt framåt, sleto de spanska ryttarne från’ hvarandra och
nedhögg» det bakom dessa ståeAde fotfolket. Då skingrade sig äfven detta,
kastade från sig gevären, utan att ens gifva sig tid att aflossa skotten,
och flydde åt alla håll. Svenska rytteriet förföljde de flyende och
visade dervid en vild förbittring, synnerligast mot Tyssame, bland hvilka
4,000 skola blifvit nedgjorde, ehuru de bedt om försköning. Det var
dock de värfvade rytteriregementena, som gjorde sig skyldiga till denna
grymhet, i hvilken de svenska indelta icke deltogo. Hela Schulenburgs
styrka blef emellertid nedgjord eller skingrad. På slagfältet lågo 7,000
döde och sårade, ett lika stort antal togs, jemte 39 kanoner, flera tüsen
gevär och all trossen. Svenskarnes förlust utgjorde omkring 400 döda
och 1,000 sårade.
Slaget vid Fraustadt den 3 Februari 1706, vunnet mot en sådan
motståndare som Schulenburg, var sålunda för Rehnsköld en ganska
lysande seger. Också blef han genast derefter af konungen befordrad
till fältmarskalk, likasom Lewenhaupt efter segern vid Gemäuerthof
blifvit generallöjtnant, och hans härförarérykte stod nu så högt, ätt det
gjorde honom öfvermodig samt förledde honom att allt för mycket
ringakta fienden, hvilket i framtiden icke var utan menliga följder.
AugUst, som, när slaget stod, hunnit till Kok), ungefär 15
svenska mil derifrån, vågade ej fortsätta sitt framryckande, ehuru hans
styrka var betydligt öfverlägsen Rehnskölds,’ utan drog sig undan till
Krakau, hvarefter Rehnsköld åter gick i vinterqvarter.
Carl XII, som under tiden låg i vinterqvarter först i Kamionka
och sedermera något längre österut, för att bévaka och förhindra den
i Grodno instängda ryska härens återtåg, utsände emellertid det ena
ströfpartiet efter det andra för att öfverfalla fiendtliga partier, skaflfa
förråd och tvinga innevånarne att hylla Stanislaus, hvilket ock
lyckades med största delen af Litauens småadel och städernas borgerskap.
De motsträfvige, hvilka i synnerhet tillhörde den högre adeln, fingo
sina slott och byar plundrade och brända. Ännu värre framforo
ryssarne och kosackerne med dem som öfvergått till Stanislaus, så vidt
de voro för de ryska och kosackiska ströfpartiema åtkomliga, och så
fördes med brand och härjningar från ömse sidor ett småkrig, som
alldeles förödde dfet olyckliga landet.
Flera smärre sammandrabbningar skedde, hvilka alla utföllo till
svenskarnes fördel. Den 31 Januari blefvo 3,000 ryska ryttare, som
skulle understödja Wisniowiecki och Oginski, hvilka lågo i trakten af
Wilna, vid ett tillämnad! anfall mot Sapieha och Potocki, af dessa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
