- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
114

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liss Carl XII.

snart kunde erhållas, skulle 5 afvaktan derå tilllåta svenska hären att
i Sachsen fä taga vinterqvarter, jemte sold och underhåll. Eör Sverige
och svenska folket betingades lika litet i denna fred som i den med
polska republiken ingångna någon fördel. När de sachsiska ombuden
hade förespeglat Augusts medverkan till landvinningar åt Sverige i
Tyskland, om han kunde erhålla billigare fredsvilkor med hänseende
till Polen, svarade Carl endast med ett yttrande af Alexander den store:
»Kommen ihåg, att jag är Alexander och icke en krämare».

Medan fredsunderhandlingarna pågingo, hade konung August från
Tykoczin begifvit sig till Lublin, der han förenade sig med en rysk
här om 20,000 man, hvilken under furst Mentschikoßs befäl tågat från
Kiew genom Wolhynien, härjande och brännande alla deras slott och
byar, hvilka kort förut hyllat Stanislaus. Då den förenade ryska och
polska styrkan nu uppgick till omkring 35,000 man,
yrkadeMentschi-koff, att man med så öfverlägsna stridskrafter borde anfalla och förstöra
Marderfelts styrka, som utgjorde knappast én tredjedel af den, de kunde
föra emot honom. August, som ännu ej fått n^gon underrättelse om
underhandlingarnas fortgång och ej vågade låta ryssarne få någon
aning om dessa, måste foga pig efter detta yrkande, och så drog den
förenade hären i början af Oktober öfver Radom till Petrikau, i
riktning åt Wartha-floden, der Marderfelt och Potocki lägrat sig, den
senare vid Widawa vester om Petrikau, den förre vid staden Wartha
något längre i norr. Den 6 Oktober kom underrättelse till
Marderfelt, att Potockis förposter blifvit anfallna, och kort derefter förenade
sig Potocki med Marderfelt, då båda den 8 Oktober drogo sig tillbaka
till Opatowiek i närheten af Kalisch.

Under tiden hade von Pfingsten från Alt-Ranstadt skyndat att
uppsöka August för att meddela honom underrättelse om den
ingångna freden och begära hans bekräftelse derå, men först den ro
Oktober träffade han honom i Petrikau, då August ock meddelade sin
ratifikation å fredsfördraget, hvilket likväl fortfarande måste hållas ytterst
hemligt, emedan August ännu var i ryssarnes våld. Pfingsten hade
äfven • medtagit ett bref från Carl till Marderfeldt, med underrättelse
om den ingångna freden och befallning att undvika hvaije strid; men
under återresan från Petrikau vågade Pfingsten icke begifva sig till
Marderfelt för att ej väcka ryssarnes misstankar, utan lemnade i Breslau
brefvet till en dervarande svensk, hvilken ock afsände det till
Marderfelt, ehuru det kom honom tillhanda alltför sent att afböja den
sammandrabbning det skulle förekomma.

Äfven August var nu synnerligen angelägen att afböja en
sammandrabbning, men då Mentschikoff ifrigt yrkade ett anfall mot
Marderfelt och August ej för honom vågade upptäcka sanna förhållandet,
sände han i- stället under hvarjehanda förevändningar till svenska lägret
en trumpetare, som medförde ett bref med underrättelse om den
afslutade freden och om det af ryssarne tillämnade anfallet. Marderfelt,

ännu ej fått konung Carls bref, betraktade det nu erhållna endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free