- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
115

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Strid vid Kalisch - Carl XII och August II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kriget t Sachsen 1706.

såsom en krigslist, för sitt förmå honom rymma fältet, och intog
derföre den 13 Oktober en fördelaktig ställning helt nära Kalisch, beredd
att möta fiendens anfall. Den 17 Oktober kom å nyo till honom ett
bud, med tillkännagifvande, huru August dittills lyckats afböja ryska
anfallet, men nu ej längre kunde det, hvarföre han uppmanade Mar»
derfelt att ofördröjligen draga sig åt Posen, eljest kunde striden ej
förekommas. Denna förnyade uppmaning styrkte Marderfelt och
Po-tocki ytterligare i deras öfvertygelse, att alltsammans var endast en
krigslist för att förmå dem att vika undan, och så beslöt man våga
striden hellre än att en svensk här skulle vika undan för en rysk.

Den utkämpades ock den 19 Oktober. Marderfelt hade intagit en
ställning med ryggen stödd mot Prosna-floden. Hans svenskar intogo
midten af slagordningen och Potockis polackar utgjorde högra samt
Sapiehas litauer venstra flygeln. Tillsammans utgjorde denna styrka
ungefär 12,000 man. Å andra sidan stodo ryssarne i midten och på
högra flygeln, sachsarne å den venstra samt de polackar, som äfven
här utgjorde en del af stridkrafterna, bakom såsom ett slags reserv.
Kl. 4 e. m. skedde sammandrabbningen. Redan en halftimme derefter
flydde först Potockis och kort efteråt äfven Sapiehas folk, och
svenskarne stodo ensamme qvar mot hela den fiendtliga styrkan. De slöto
sig dock tillsammans och kämpade modigt mot den oerhörda
öfvermakten. I synnerhet utmärkte sig skånska rytteriet under öfverste
Gustaf Hom, hvilken äfven efter det han blifvit träffad af tre kulor
fortsatte striden i spetsen för sina bussar. Det ena anfallet efter det
andra kastades tillbaka, August yrkade på återtåg och äfven
Ment-schikoff var färdig dertill; men general Brandt uppehöll modet hos
sachsarne och fick äfven ryssarne att stanna samt ordnade striden så,
att de 3,500 svenskarne blefvo på alla sidor omringade. Endast
öfverste Krassow med omkring 1,000 man rytteri bröt sig igenom och
undkom. De öfrige slöto sig ännu närmare tillsammans, och fienden
vågade icke gå dem på lifvet, utan böljade i stället mot deras slutna
led rikta sina kanoner. Då nödgades slutligen Marderfelt gifva sig
med de 1,800 man, som återstodo honom, 700 man hade blifvit
dödade eller sårade.

När underrättelsen om denna efter fredens afslutande utkähipade
strid kom till Carl XII, blef han högeligen förbittrad och gjorde sig
färdig att utöfva ganska stränga repressalier, men genom bref så väl
från August som från flera andra håll blef han dock snart upplyst
om Tätta förhållandet. August lofvade under många ursäkter att
återsända alla i striden tagna fångar och fanor, så snart han kunde
frigöra sig från ryssarne, hvilket dock ej kunde ske genast. Han måste
följa dem till Warschau, hvarest han deltog i fröjdebetygelserna öfver
segern och utlyste en riksdag såsom om kriget vore i full gång. På
detta sätt lyckades han slutligen skilja sig från Mentschikoff och hans
här samt skyndade nu till Sachsen, sedan han frigifvit så väl alla de
svenska fångarne som Potocki och åtskilliga andra polska herrar, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free