- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
116

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

it6

Ca¥! Xtl.

efter striden blifvit fångne| men tillika gaf han Smigelski hemlig bfr>
fällning att med sina ryttare jaga efter de frigifne samt taga och
utlemna dem till ryssarne, ett nytt bevis pä den skamliga trolöshet, som
utgjorde ett grunddrag i Augusts karakter. Öfver Krakau, Schlesien
och Dresden kom han till Alt-Ranstadt den 7 December, och då rätta
förhållandet i afseende å träffningen vid Kalisch redan var upplyst,
rönte han af Carl ett vänskapligt mottagande. Såsom värd på stället
lät Carl sin gäst intaga hedersplatsen både under ridten och vid
bordet, samt hade sedermëra med August ett långt samtal, som varade
ända in på natten, hvarefter han lemnade honom sin egen
sängkammare och stälde utanför dess dörr 12 af sina drabanter såsom en
hedersvakt. Äfven följande dagen hade de ett långt samtal med
hvarandra och Carl gjorde August ett motbesök i Leipzig samt mottog,
vid återkomsten till Alt-Ranstadt, så väl Stanislaus som prinsarne
Sobieski, hvilka infunnit sig för att tacka honom, den förstnämnde för
den numera genom den ingångna freden betryggade besittningen af
polska kronan, och de senare för sin återvunna frihet.

Allt tycktes sålunda röja det bästa förstånd mellan Carl och August,
då denne genom nya drag af trolöshet ännu en gång förverkade sin
högsinnade frändes förtroende. I början af året 1707 hade nemligen
åtskilliga bref från August till czaren, i hvilka, ehuru skrifna efter
fredens afslutande, han talade om sin fortfarande vänskap för Ryssland
och fiendskap mot Sverige, blifvit uppsnappade och framlemnade till
Carl. Några rådde honom då att genast bemäktiga sig den förrädiske
August, men han vägrade att taga ett så våldsamt steg. Kort derefter
inskickade Lewenhaupt flera bref af liknande innehåll, dem han
uppfångat vid lifländska gränsen, och tillika kom man på spåren åtskilliga
stämplingar af Augusts anhängare inom Polen. Sedan August nu
formligen af sagt sig Polens krona och erkänt Stanislaus såsom konung, hade
flere bland de förnämste polackar, som förut tillhört Augusts parti,
öfvergått till Stanislaus, bland andra äfven Wisniowiecki, Brandt och
Smigelski. Denne sistnämnde hade, förbittrad öfver Aägusts falskhet, för
Carl framlagt flera bevis derå, hvilket ytterligare ökade dennes
förtrytelse. Han yrkade nu obevekligt på alla fredsvilkoren noggranna
uppfyllande, och då August sökte slingra sig ifrån den i Petrikau gifna
stadfästelsen å dessa vilkor, måste han nu, den 9 Januari 1707,
uttryckligen förnya densamma samt med undertecknandet af sitt namn
högtidligen förklara ogiltiga och kraftlösa de bref och befallningar, som
i hans namn eller å hans vägnar blifvit utfärdade i strid mot
fredsfördraget.

Stränga kungörelser blefvo ock nu utfärdade för att skrämma
sachsarne från hvarje fiendtligt försök, och äfven mot August personligen
visade Carl härefter öppet sitt misstroende. Noggrann krigstukt hölls
visserligen fortfarande, och det svenska krigsfolket skulle betala alla
sina förnödenheter samt förbjöds vid ganska allvarsamma straff att begå
något slags öfvervåld; men svenskarnes vistande i Sachsen blef dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free