Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser i Lifland 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget 1702—iJo6.
121
äldre bror till Martin, med en bevärad jakt ut pä Peipus-sjön att
kun-skapa, men blef i en vik under stiltje anfallen af 200 ryska lådjor.
Han försvarade sig tappert och dref flera gånger fienden tillbaka, men
blef Slutligen omringad och, innan de vid Embach liggande svenska
fartygen hunno under stiltjen undsatta honom, kommo lådjorna honom
sä nära, att de började från alla håll äntra hans jakt. Inseende
omöjligheten att längre försvara sig och för stolt att gifva sig åt ryssarne,
satte han eld i krutdurken samt sprängde sig sjelf, sitt fartyg och hela
dess besättning, så väl som de äntrande, i luften, hvarvid äfven 20
ryska lådjor gingo i qväf.
I Lifland -inbröt i medlet af Juli en större Tysk styrka, som,
troligen öfverdrifven uppgifves hafva uppgått till 30,000 man, anförd af
Patkul, nu generallöjtnant i rysk tjenst. Schlippenbach, som ej kunde
få mer än 5,000 man tillsammans, drog sig till Hummelshof, för att
bakom Embach-ån intaga en någorlunda skyddad ställning, men under
den starka sommarvärmen hade vattnet i ån sä sjunkit, att den
flerstädes kunde öfvervadas, och på morgonen den 19 Juli blefvo
svenskarne anfallna vid Hummelshof. De försvarade sig tappert och slogo
tillbaka fiendens första anfall, men nu öfverkom en panisk förskräckelse
Schlippenbachs nyss uppsatta ryttare, så att de störtade in på
fotfolket och bragte detta i oordning, hvarigenom han nödgades, med
förlust af 2(ooo döde och sårade, 15 kanoner och 16 fanor, draga sig
tillbaka till Pernau. Härefter utbredde sig ryssarne härjande öfver
hela mellersta Lifland, och en större afdelning af ryska hären blokerade
Dorpt under de sista dagarna af Juli, dock utan att kunna bemäktiga
sig denna stad. Landet åter blef nästan alldeles ödelagdt. Flera tusen
menniskor fördes till Ryssland och såldes som slafvar. Öfver 20,000
hästar samt andra kreatur bortfördes, och de, som ej kunde medtagas,
blefvo dödade. Allt flyttbart, som hade något värde, medtogs af
plun-drarne, som efter dessa våldsbragder vanligen slutade med att sätta
eld pä byggnaderna, för att äfven förstöra det öfriga. Från det
förödda Lifland kom till konung Carl detj bittraste klagan öfver denna
framfart och de enträgnaste böner om hjelp mot den vilda fienden;
men förgäfves. Carl hade, vid denna tid, efter segern vid Kliszow
kunnat, med heder för honom sjelf och fördel för Sverige, sluta polska
kriget samt vända sig mot ryssarne; men just vid denna vändpunkt
i det dittills så ärofullt förda kriget fattade han det olyckliga beslutet
att göra Augusts afsättning till oryggligt vilkor för fred med Polen, och
för detta beslut fick allt annat vika.
Under ryssarnes inbrott i Lifland detta år föll äfven den lilla
staden Marienburg i sydöstra hörnet af detta landskap den 24 Augusti i
deras händer. Staden var skyddad endast af en ringmur, och dess
kommendant, öfverstelöjtnant Henrik von Brandt, hade under ett
ströftåg inom ryska gränsen fallit i ett bakhåll och blifvit fången. Häraf
beslöt ryske generalmajoren Bauer begagna sig för att anfalla staden,
hvars svaga besättning, sedan öppning snart blifvit skjuten på muren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
