Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
först i December till Carlskrona, efter att hafva lidit mycket af
stormar och sjukdomar.
Maidel hade den 25 Juni gjort ett tåg till närheten af Petersburg,
men utan samband med Anckarstiernas försök och utan att uträtta
mera. För öfrigt inskränkte han sin krigiska verksamhet detta år till
några ströftåg inom ryska området och till arbeten på förstärkande af
Viborgs fästningsverk.
Ryska hufvudstyrkan höll sig detta år i Kurland, sedan
Lewenhaupts seger vid Gemäuerthof vändt czarens uppmärksamhet åt detta
håll, såsom vi förut berättat. Vid början af året 1706 hade
Lewenhaupt blifvit befordrad till general och guvernör i Riga, men fick
under årets lopp föga att bestyra, emedan ryska hufvudstyrkan nu dragit
sig nedåt Polen, för att mot Carl XII understödja konung August.
Lewenhaupt kunde således detta år företaga en resa till Sverige för
att anskaffa penningar till härens underhåll. Efter återkomsten
sammandrog han under hösten sina trupper, för att i förening med
Sa-piehas afdelning bortdrifva Wisniowiecki, hvilken dock utan strid drog
sig tillbaka samt slutligen ingick ett stillestånd, som likväl tills vidare
måste hållas hemligt, emedan han ej för en i närhëten varande rysk
styrka vågade öppet öfvergå till Stanislaus.
För öfrigt föreföllo under största delen af året 1706 inom
landskapen vid Finska viken endast ströftåg af mindre betydenhet
I Juli kom åter Anckarstierna med 9 skepp och 5 fregatter till
redden utanför Cronstadt, men fann der innanför den vida starkare
ryska flottan, hvilken dock ej vågade löpa ut för att anfalla svenskarne.
Dessa åter vågade icke heller löpa in för att angripa ryssarne, utan
Anckarstierna fick nu, såsom förra året, åtnöja sig att kryssa i Finska
viken och hindra handeln på Petersburg, hvarvid en betydlig rysk
förrådsflotta blef tagen eller förstörd.
I September drog czaren till Petersburg med större delen af de
trupper han hittills haft i Litauen, och i början af Oktober uppbröt
han derifrån med 13,000 man fotfolk, 5,000 dragoner och 2,000
kosacker mot Viborg, som hade en besättning af endast 1,000 man och var
illa förberedt på en belägring. Den 12 Oktober kommo ryssarne dit,
uppbrände alla byggnader utanför fästningen och uppförde flera
batterier samt började den 23 Oktober bombardera densamma, dock utan
att göra synnerlig skada. Då likväl årstiden blef allt svårare och
Maidel sammandrog finska trupperna för att undsätta Viborg, upphäfde
czaren belägringen den 28 Oktober och vände med sin här om till
Petersburg.
Under tiden hade Carl XII slutit fred med konung August och
härefter inträdde för ryska kriget ett nytt skede.
») Jfr Lundblad, Carl XII:s historia. Christianstad 1835. I: 240—246, 294,
334—341. — Fryxell, Berättelser. XXII: II—57. — Mankell, Anteckningar rörande
finska armén och Finlands krigshistoria. Stockh. 1870. I: 179—203.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
