Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska krtgit tfaf och 1708.
189
Ryssland var då i vester OGh söder omgifvet af uoderkufvade och
missnöjda folk, som ej tillhörde den gammalryska folkstammen och
blott afvaktade ett lägligt tillfälle att undandraga sig czarens tryckande
välde. Så kosackerne i Sewerien och ryska Ukrajne, hvilka voro
beslägtade med kosackerne i polska Ukrajne, men alltsedan 1667 stått
under rysk öfverhöghet; vidare de zaporogiske kosackerne längre i
sydost, så de doft ske kosackerne öster om dessa, samt slutligen kalmuckerne
i Astrakan af tatarisk stam, beslägtade med de krimska tatarerne, då
under turkisk öfverhöghet.
I spetsen för kosackerne i Sewerien och Ukrajne stod vid denna
tid Ivan Stefanowlsch, Mazeppa, född omkring 1640 och tillhörande en
gammal adlig, men fattig kosackslägt i polska Ukrajne. Han hade vid
20 års ålder som småsven kommit till polska hofvet och der af hu*
strun till en af de polska stormännen blifvit iüledd i en kärlekshandel,
hvilken mannen upptäckt och derefter tagit en grym hämnd på
hustruns älskare, söm fallit i hans händer. Mazeppa hade blifvit bunden
på en vild häst, hvilken, kommen från ryska Ukrajne, skyndat med
sin börda till sitt hemland, der han togs af några kosacker, som
befriade den halfdöde ynglingen. Härefter stannade Mazeppa bland
kosackerne, hos hvilka han genom mod, slughet och öfverlägsen bildning
efter hand kom i Stort anseende och slutligen valdes till deras hetmart
eller öfverhufvud. Han hade under turkiska krigen gjort czar Peter
goda tjenster och derigenom vunnit hans ynnest, men också icke sällan
varit utsatt för samma råa behandling, hvilken czarens omgifning i
allmänhet underkastades under utbrotten af hans vilda lynne, när han
var öfverlastad eller hans blod af andra anledningar råkat i svallning.
Sådant hade i längden blifvit odrägligt för den stolte Mazeppa, som vant
sig att sjelf oinskränkt herska öfver andra, och hans misnöje hade
ytterligare stegrats genom ord, som undfallit czaren, att han ämnade
inskränka kosackernes friheter och deras anförares makt. Härigenom
öfvergick hans önskan att frigöra sig från czarens Öfvervälde till ett
fast beslut, och när Carl under hösten 1707 efter freden i
Alt-Ran-stadt årervändt till Polen för att utkämpa striden mot czaren, skickade
Mazeppa i största hemlighet ett sändebud till Carl och Stanislaus, att
föreslå dem ett förbund med honom mot Ryssland.
Underhandlingarna, som fördes mellan Stanislaus och Mazeppas
ombud, en till tiggarmunk förklädd landsflyktig biskop från Sewerien,
tyckas i böljan ej vunnit synnerligt afseende hos Carl, men de
fortsattes under vintern och ledde slutligen till en fullständigt utarbetad
plan för nästa fälttåg. Mazeppa åtog sig att mot czareu uppvigla alla
de nyssnämnda med ryska öfverväldet missnöjda folken; men för att
de kunde resa sig, fordrades att Carl XII med sin här infunne sig i
deras land. Derföre, så fort gräset skjutit opp, hvarigenom foder kunde
erhållas för de talrika ryttarskarorna, borde han framrycka till Mohilew
och drifva undan ryssarne, hvarefter, sedan Lewenhaupts här
ytterligare förstärkt den svenska hufvudstyrkan, denna skulle vika af till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
