Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Slaget vid Holowczyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska krig*/ ijo? tch ijo8.
•4’
ej- förmås att vänta och vidtog nu sina anordningar för att anfalla
ryssarne.
Dessas båda flyglar voro skilda från hvarandra genom en mot ån
nedgående skogsdunge och ett nedanför densamma liggande träsk. Gent
emot detta träsk lät Carl å en kulle på åns vestra strand under
natten uppföra ett batteri, hvilket redan klockan 3 på morgonen den 4
Juli började spela mot ryssarne och synnerligast mot deras venstra
flygel, som snart blef drifven från stranden. Då, utan att-afvakta
lyftbrons anläggande, vadade Carl i spetsen för gardet, Dalregementet,
Vestmanländningarne m. fl. öfver ån, hvarvid soldaterne fingo hålla
gevär och patronkök högt öfver hufvudet, emedan vattnet steg dem
ända till axlarne. Uppkomne på andra sidan ån möttes de af träsket,
hvilket de hade största möda att arbeta sig igenom, och när de så
genomvåta närmade sig den mångdubbelt starkare, af förskansningar
skyddade ryska venstia flygeln, hade deras krut och patroner blifvit
genom vätan till större delen obrukbara. »Gossar, skälm den som
skjuter», ropade konungen, och så rusade alla med blanka vapen mot
fienden. Striden blef ganska häftig, men konungen fick snart
undsättning af andra regementen, som på lyftbroar kommit öfver, och så
drefvos ryssarne undan. Under tiden hade Rehnsköld med rytteriet
äfven längre till höger gått öfver ån och anfallit det ryska, som
utgjordes af 11,000 ryssar och 4,000 kalmucker. Äfven här blef striden
ganska het. De svenske ryttarne måste i små hopar af 10 till 1 z man
anfalla de ryska sqvadronerna, och dessa anfall skola blifvit förnyade
ända till • 17 gånger, hvarefter äfven ryska rytteriet blef drifvet på
flykten.
Ryssarnes högra flygel, scxn genom skogen, träsket och det
svenska batteriet varit hindrad att i tid komma den venstra till hjelp, gaf
sig äfven på flykten; sedan venstra flygeln var slagen, och så slutade
slaget vid Hålowciyn med en ny seger för de svenska vapnen.
Sjelf ansåg Carl XII denna seger för den ärorikaste han vunnit,
emedan den vans mot en till antalet betydligt öfverlägsen fiende, som
vid detta tillfälle äfven gjorde tappert motstånd, och emedan den vans
icke blott genom de svenske krigarnes öfverlägsenhet i mod och
krigsduglighet, utan äfven genom härförarens öfverlägsenhet i krigskonst.
Konnng Carl gaf här, genom sin säkra uppfattning af fördelaktigaste
sättet att anfalla fienden och sin särdeles väl beräknade anordning af
sjelfva anfallet, ganska öfvertygande bevis att han var icke blott en
utomordentligt modig, härdad och outtröttlig krigare, utan äfven en
ganska framstående härförare, hvilken egenskap man i allmänhet ej
velat tillerkänna honom lika villigt som den förra.
För öfrigt gaf han under denna strid nya bevis på både mod och
sjelfuppoffring. Sedan han vadat öfver ån och träsket, steg han till
häst, men då han i detsamma fick se huru gardeskaptenen Erik
Gyllenstiernas arm krossades af en rysk kula, steg han genast af hästen,
lemnade den åt Gyllenstierna och fortsatte derefter striden till fots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
