Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget 17G/7 och 1708.
»37
vid Seweriens grans, der tåget blef för hvarje dàg allt besvärligare^.
Till föda fans intet annat än de nötkreatur, man medfört från Litauen,
hvilka af brist på foder voro alldeles utmärglade. Bröd, dricka och
vin felades helt och hållet, och på salt var äfven stor brist, så att
några i stället begagnade krut. Genom det oupphörliga regnandet hade
marken blifvit förvandlad till ett träsk och öfver vattendragen funnos
inga broar, ty Lagercrona hade ej följt den riktning, han fått sig
före-skrifven, utan af några ryska bönder låtit narra sig att följa en annan
väg, som skulle vara genare, men i sjelfva verket var en betydlig
omväg. Ändtligen den 25 September kom konungen ur de stora
skogarna och slog en bro öfver Ipuc-floden samt framryckte till byn
Kos-cienicze, der han måste stanna, för att invänta den öfriga hären, jemte
underrättelser från Lagercrona och Lewenhaupt. Emellertid besattes
äfven staden Mglin af en svensk trupp och svenskarne voro sålunda
nu inne i Sewerien. Det var visserligen ett rikt och bördigt land,
der goda qvarter funnos samt tillräckligt både lifsmedel för folket och
foder för hästarne; men befolkningen hade i massa flytt undan och
till sin stora bestörtning märkte svenskarne under nättema ett alltmera
tilltagande eldsken åt söder, utvisande, att de äfven i Sewerien vore
förekomna af de allt brännande och härjande ryssarne.
Ändtligen den 1 Oktober kommo underrättelser från Lagercrona,
men de voro föga hugnande. I stället att, enligt erhållen föreskrift,
gå framför svenska hufvudstyrkan till de båda städerna i norra
Sewerien, hade han låtit förleda sig att taga en mera sydlig riktning och
kommit till närheten af Seweriens hufvudort Starodub, hvilken alla
hans öfverstar uppmanat honom att genast besätta, men, då han ej
dertill fått uttrycklig befallning, hade han ej vågat det. Stadens
kommendant Skoropatzky, en af Mazeppas underbefälhafvare, hade fått
hans befallning att öppna stadens portar för den här, som först dit
anlände, hvilket Mazeppa tagit för afgjordt skulle vara den svenska;
men då denne dröjde att infinna sig, hade Skoropatzky börjat
misströsta om något understöd från detta håll, hvarföre han beslöt bereda
sig en utväg att ställa sig in hos czaren. När derföre Lagercrona
närmade sig från ena sidàn och en rysk här från den andra, gaf
Skoropatzky den senares befälhafvare i hemlighet en vink att skynda så
mycket som möjligt, hvilket ock skedde, och natten efter den 28
September insläpptes ryssarne i staden, hvarefter Lagercrona ej såg annan
utväg än att återvända till svenska hufvudstyrkan. Lika litet hade
han vidtagit några kraftigare åtgärder att hindra ryssarnes härjningfar,
och konungen hade derföre fulla skäl att vara missbelåten med hans
beteende.
I sjelfva verket var Lagercrona en mycket medelmåttig härförare,
föga omtyckt af sina underlydande för sitt högdragna, frånstötande sätt,
och man ifrågasatte till och med hans personliga mod, hvilken
förutsättning var någonting oerhördt inom svenska hären; men han hade
genom sin undfallenhet och det nit, han alltid lade i dagen, förstått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
