Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Carl XII i lifsfara vid Krasnokutsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss
Carl XII.
Dessa ryssames rörelser föranledde konung Carl att den 27
Januari bryta upp från Senkow och tåga till Opoznia, der han den 28
slog på flykten 8,000 ryssar, hvilka dervid ledo stor förlust, hvarefter
han tågade norrut till Kotelwa, der han qvarstod under första veckan
af Februari, till dess flera anfall af ryssarne mot svenska härens
nordligaste qvarter förmådde honom att den 9 Februari med 11
regementen rytteri och 2 regementen fotfolk tåga längre österut för att rensa
Ukrajne från ryssarne. Den 11 Februari kom han till staden
Krasno-kutsch, der han påträffade ryske generalen Rönne med lo.ooo man.
I spetsen för sina drabanter och sitt öfriga rytteri kastade konungen
ryssarne undan, men förföljde dem så ifrigt, att han med drabanterne
kommit långt ifrån den öfriga svenska hären och inom kort fann sig
omgifven af en ojemförligt öfverlägsen fiendtlig styrka. Drabanterne
kämpade förtvifladt. När de uttröttade hästarne icke vidare kunde
förmås att röra sig ur stället, hoppade ryttarne af och slöto en ring kring
konungen. Redan hacfe tio bland dem stupat och alla tycktes hotas
med samma öde, då ändtligen Taubes dragoner genom’ ett våldsamt
anfall lyckades befria konungen och hans modiga kämpar. Han ville
nu föra dem till ett nytt anfall mot fienden, men de togo honom i
sina led och bragte honom ur trängseln. I detsamma hade äfven
bland de öfriga svenska truppenia spridt sig underrättelsen, att
konungen vore midt ibland fienden. Då hördes ett allmänt rop: »Låtom oss
skynda fram att rädda kungen!» hvarpå alla satte sig i rörelse till ett
gemensamt angrepp mot ryssarne, hvilka nu veko undan, ochj Så slutade
striden med förlust af 1,200 man för ryssarne och 140 för svenskarne.
Konungen hade ämnat företaga ett tåg längre inåt Ryssland, men
dagen efter träffningen vid Krasnokutsch inföll ett töväder så- starkt,
att floderna hastigt stego öfver sina bräddar och hela trakten blef
öf-versvämmad, hvarför konungen nödgades afstå från vidare rörelser åt
detta håll och återvända till sin hufvudstyrka. Detta återtåg blef
likväl ett af de svårare företag Cail XII någonfein utfört. De stora
Ukrajnska slätterna voro af tövädret förvandlade till sjöar. ’ Flera dagar
å rad måste soldaterne vada i snövatten, som Stod dem högt upp på
benen, och icke sällan hände att ett eller annat regemente icke ens
vid nattens inbrott kunde finna någon torr plats, utan måste hela
natten äfven stanna i vatten eller vattendränkt snö. Ofta stötte de ock
på bäckar eller åar, hvilka i den jemna vattenytan ej kunde
upptäckas och hvari de nedstörtade; Slutligen hade man att framgå på en
hög och smal dam, å hvilken en stor sträcka af vägen genom det
lågländta landet var anlagd. Nu hade vattnet stigit till och med öfver
dammen, så att man knappast kunde se hvar den framgick, och då
tåget deröfver anträddes i mörkningen, uppstod en förfärlig villervalla,
hvarunder en mängd trossvagnar och äfven flere bland manskapet gingo
förlorade. Ändtligen, mot slutet af Februari, kom konungen till
Ru-diszczi, mellan Dnieperns båda bifloder Worskla öch Psjol, dit
högqvarteret den i Mars flyttades från Senkow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
