Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Slaget vid Pultawa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget rjotf.
»59
taga detsamma genom förödda trakter och oupphörligt kringsvärmad
af vida öfverlägsna fiender vy ock föga mindre vådligt än en strid.
På slagfältet hade svenskarne allt hittills varit öfverlägsna, och kunde
de äfven nu tillkämpa sig segern, så skulle återtåget sedermera kunna
verkställas med vida mindre fara och med bibehållen krigsära.
Konungen beslöt derföre att möta fienden oaktadt dennes stora öfverlägsenhet
och oaktadt de äfven i öfrigt synnerligt missgynnande förhållandena å
svenska sidan.
Den 25 Juni framryckte czaren ytterligare och intog ett befästadt
läger vid strandsluttningen, en half mil norr om Pultawa. För att
från svenska sidan komma till detta läger måste man passera en 2,000
alnar bred öppning mellan två otillgängliga skogar. Denna öppning
tillspärrades af ryssarne under de följande dagarna med en mängd
förskansningar. : Den 27 Juni på aftonen gaf konungen befallning till
anfall. Så snart det blifvit mörkt, satte sig fotfolket och rytteriet i
rörelse samt förenade sig innan gryningen framför de fiendtliga
förskansningarna. Hela artilleriet qvarlemnades. Svenska hären, som nu
anfördes af Rehnsköld, räknade endast 13,000 man, ty 5,000 man
hade, jemte 3,000 kosacker, måst qvar lemnas till trossens betäckande
och i löpgrafvarnè vid Pultawa. Dessa 13,000 man, utan artilleri och
illa försedde med ammunition, skulle nu anfalla 55,000 ryssar, väl
förskansade och egande ett artilleri af 132 kanoner.
Strax efter midnatt gaf Rehnsköld befallning till uppbrott.
Fältropet var det vanliga: »Med Guds hjelp!» men man anmärkte efteråt,
att hären nu för första gången uraktlät den vanliga morgonbönen. Vid
soluppgången fick man syn på fienden och dess fältverk. Venstra
flygelns rytteri anfördes af generalmajoren Carl Gustaf Creutz, och der
uppehöll sig vanligen äfven öfverbeßllhafvaren fältmarskalken Rehnsköld.
Konungen, som låtit bära sig utefter leden, stannade likaledes med
sin bår vid venstra flygeln. Fotfolket och midten fördes af generalen
Adam Ludvig Lewenhaupt, rytteriet på högra flygeln af generalmajoren
Schlippenbach. Framför hären sändes generalraajorerne Axel Sparre
och Carl Gustaf Roos att med storm taga de af fienden uppkastade
fältskansarne, Sparre de åt venster och Roos de åt höger.
Sparre var den som började striden. Genast i första anfallet tog
han några bland de ryska fältskanaame och nedhögg deras
besättningar. Creutz, med venstra flygelns rytteri, förföljde de flyende ryssarne
och kastade undan det ryska rytteriet, sora stod bakom de tagna
fältskansarne, men fick derefter befallning att stanna, för att ej för mycket
aflägsna sig från den öfriga hären, och så fick det fiendtliga rytteriet
rådrum att åter ordna sig.
Nu ryckte äfven Lewenhaupt med fotfolket fram mot de ryska
fältskansarne, tog två af dessa och förde sedermera fotfolket förbi de
öfriga längre åt höger, hvarigenom han kom till södra sidan af
fiendens befästade läger. Han såg, att försvarsanstalterna der ej voro
särdeles starka, och ämnade försöka en stormning med bajonetten,’ då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
