- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
164

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liss

Carl XII.

utdela trosshästarne till fotfolket samt så mycket mun- och krigsförråd
hvar och en kunde medföra, derpå bränna det öfriga och skynda så
mycket som möjligt att sätta så väl konungen som trupperna i
säkerhet. Konungen hade förut klandrat den af Lewenhaupt vid Liesna
vidtagna åtgärden, såsom då icke nödvändig; ■ oéh gillade icke heller nu
det liknande råd han gaf. Efter några ögonblicks besinnande sände
han bort Lewenhaupt i något föga betydande uppdrag och befalte kort
derefter att hela hären skulle tåga utefter Worskla-floden ned mot
Dniepern samt att all tross och alia kanönor skulle medföras. Längre
fram på aftonen uppbröto ock trupperna från Pultawa med flygande
fanor och klingande spel. Konungen åkte i generalen Meijerfelts vagn
med den sårade öfversten Carl Gustaf Hård vid sin sida, och tåget
gick, enligt den meddelade befallningen, söderut åt Dnieperfloden.

Följande dagen fortsattes tåget, och när fienden blef synlig,
verk-stälde Creutz, som det tyckes på eget bevåg, hvad Lewenhaupt den
föregående aftonen föreslagit. Den tyngre delen af trossen brändes,
med trosshästarne gjordes en del af fotfolket beridet och tåget fortsattes
derefter med ökad skyndsamhet, så att ryssarne blefvo efter. Den 30
Juni på eftermiddagen kom man till stranden af Dniepern vid det hörn,
som bildas af Worsfclas inflöde deri. Här hade man framför sig åt
söder den väldiga. Dniepern, som, i anseende till sin strida fart och
betydliga bredd, var omöjlig att komma öfver utan särskilda anstalter,
hvilka skulle fordra betydligt mera tid, än man kunde vänta att
ryssarne skulle lemna den aftågande hären. Åt öster låg Worskla, som
här vid sitt utflöde var både bred och djup. Längre bort åt vester
stängdes vägen af Fsjol, som likaledes var svår att komma öfver. Det
visade sig huru litet man gjort sig beredd på ett nederlag och dess
följder. De ständiga framgångarna hade aflägsnat all tanke pä ett
sådant och inga anstalter voro vidtagna för att kunna öfvergå de floder,
man nödvändigt måste passera under ett återtåg. Czaren åter visade
sig hafva väl betänkt och beräknat allt. Han hade redan i förväg
låtit afbränna orten Perewoloczna vid Worsklas utflöde i Dniepern, för
att svenskarne icke skulle kunna använda dervarande byggnader till
flottor eller, bromateriel, samt för öfrigt längs flodens strand bortfört
alla medel dertill.

I detta läge, inklämdt mellan de tre floderna, fans ingen möjlighet
att rädda bären i dess helhet — det insåg Lewenhaupt så väl som
det öfriga befälet genast,1 och det . enda som återstod, var således att
förmå konungen sätta sin,egen person i säkerhet, då,hären alltid borde
kunna uppehålla fienden så länge till dess sådant’ skett. Det var
likväl icke lätt att härtill öfvertala Carl XIL •■ lewenhaupt gjorde allt
hvad han kunde för att förmå honom till detta steg samt understöddes
dervid ifrigt af Gyllenkrook och Axel Sparre, men förgäfves. Carl viile
ej skilja sitt öde från sina vapenbröders, oaktadt alla Lewenhaupts och
de öfriges föreställningar om vigten för hela riket, att konungen
bibe-hölle sin frihet. Slutligen, sedan han fått någon besinningstid, lycka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free