Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Czar Peter och hans här instängda vid Pruthströmmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78o8
Carl XII. x
kar och 20,000 tatarer, hvilka hindrade ryssarne att öfvergå floden och
från den högre stranden läto sina kanoner spela in i ryska lägret.
Czarens läge var nu förtvifladt. Att våga en strid mot den
oerhörda fiendtliga öfvermakten lemnade intet hopp om seger. Fienden
behöfde endast hålla sig stilla,’ och hela ryska hären skulle inom fä
dagar för hunger nödgas gifva sig fången. För czaren återstod ingen
annan utväg än att söka smyga sig bort, såsom vid Narwa, hvilket
han dock fann allt för skamligt, eller att våga en förtviflad strid och
derunder i spetsen för sitt bästa rytteri söka bryta sig igenom fienden
och skynda undan inåt Ryssland. Det var dock allt för sannolikt, att
äfven detta försök skulle misslyckas, och czaren skref derföre till
ryska senaten, huru den borde förhålla sig, i händelse han blef skjuten
eller fången. I förra fallet skulle de genast till hans efterträdare välja
»den värdigaste»; i det senare icke lyda de befallningar han säsom
fånge till dem utfärdade, äfven om de voro skrifna med hans egen
hand. Sedan han skrifvit detta bref, stängde han sig inne i sitt tält,
dit han förbjöd att insläppa någon, hvilken det än måtte vara, samt
Öfverlemnade sig åt den dystraste förtviflan.
Under tiden sammanträdde de ryske generalerne, jemte vice
kanslern Schaffirow, till en öfverläggning om hvad som borde och kunde
göras. Äfven czarinnan Katarina var der närvarande, och då
Schaffirow föreslog, att man medelst rika gåfvor borde söka af storvesiren
utverka en vapenhvila, understödde hon ifrigt detta förslag samt åtog
sig att söka förmå czaren dertill lemna sitt samtycke. Hon var ock
den enda, som vågade i trots af förbudet infinna sig i hans tält och
framstälde der på det mest bevekande sätt det gjorda förslaget. Czaren
insåg ock lätt, att det var det klokaste, som för tillfället kunde
försökas. Katarina lemnade alla sina egna smycken och samlade så många
hon kunde i lägret öfverkomma, hvarjemte fältkassan äfven anlitades,
så att en vängåfva af öfver 200,000 rubels värde på detta sätt
sam-manbragtes, med hvilka Schaffirow, jemte generalmajor Scheremetieff,
en broder till fältmarskalken, och Ostermann, som sedermera gjorde
sig känd såsom en af de skickligaste bland de ryska diplomaterne,
begaf sig till storvisiren, medförande från fältmarskalken en skrifvelse, i
hvilken gafs tillkänna, att czaren vore villig återupptaga
fredsunderhandlingarna och dervid taga till grund de förut frän sultans sida
gjorda anbud.
Gåfvan mottogs villigt, men storvisiren tycktes i början tveka att
ingå på vidare förhandlingar. Då emellertid i detsamma några
regementen utryckte från ryska lägret, antydande, att de voro färdiga att
kämpa till det yttersta, blef han genast medgörligare och förklarade
• sig beredd att mottaga den ryska beskickningen, hvilken infann sig hos
honom ännu samma afton. Förgäfves gjorde Poniatowski allt för att
afbryta den började underhandlingen. Han förestälde storvisiren på
det enträgnaste, att han, säsom förhållandet nu var, kunde skicka
czaren fången till Konstantinopel och tvinga hela hans här att sträcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
