- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Sjunde bandet. Carl XII /
182

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182o8

Carl XII. x

dess säker underrättelse ingick, att Asow verkligen blifvit utrymdt och
Taganrok, ett af de ryska fästena, nedrifvet, hvarefter åsigterna inom
det turkiska stora rådet (diwan) åter blefvo mera fredliga.
Underhandlingar under engelsk och holländsk bemedling begynte mellan sultans
och czarens ombud, och så bekräftades Pruthfreden genom ett nytt
fördrag af den 15 April 1712, hvari stadgades, att czaren skulle inom
30 dagar och för de aflägsnare orterna inom tre månader från detta
fördrags undertecknande draga alla sina trupper ur Polen. Blott i
händelse konungen af Sverige med väpnad hand der inryckte, för att
angripa czarens länder, vore det den senare medgifvet att anfalla honom
i Polen, utan att sådant skulle betraktas såsom fredsbrott med
Turkiet. Sultan förbehöll sig att bestämma den väg konungen af Sverige
skulle taga, för att återvända till sitt rike, och tiden derför. Skedde
det genom Ryssland, så ville sultan tillse, att ingen skada derigenom
tillfogades czarens undersåtar, hvaremot man, å andra sidan,
förväntade, att intet ondt vederfors svenskarne och de dem åtföljande
turkarne. Kiew och Ukrajne öster om Dniepern skulle förblifva czarens
tillhörighet, men landet vester om denna flod tillerkännas kosackerne,
hvilka lika litet som tatarerne å Krim och sultans öfriga undersåtar
skulle få af ryssarne oroas, hvaremot sultanen förband sig att hålla
tatareme, och kosackerne i stillhet. Mellan Asow och Tscherkask skulle
vid ryska gränsen ingen ny fästning få anläggas. Asows artilleri skulle
fullständigt utlemnas eller dess värde af czaren med penningar ersättas.
Den nu ingångna freden skulle gälla för 25 år, men kunde
dessförinnan förlängas.

Åter hade sålunda för Carl XII och hans svenskar en
förhoppning försvunnit, och från turkiska regeringens sida yrkade man nu
ifrigare än förut på hans hemresa. Under betygande af sin
tacksamhet till sultan, svarade konungen sig vara färdig till hemresan; men
dertill behöfdes 200 vagnar,. 400 eller 500 hästar och 1,200 pungar
(omkring 600,000 rdr), jemte en stark betäckning. Sultan tycktes ock
vara färdig att bevilja dessa fordringar; men nu mötte hinder både
från Österrike och konung August i Polen för Carls hemresa genom
detta land, der man fruktade att hans ankomst skulle föranleda nya
förvecklingar. Både August och czaren ville dessutom helst hafva
honom qvar i Bender, sedan de nu voro öfvertygade, att han ej skulle
kunna förmå turkiska regeringen till något nytt krig mot Ryssland.
Konungen åter ville ej taga någon annan väg hemåt än genom Polen,
och under tvisterna härom fördröjdes ytterligare den tilltänkta
hemresan.

Under tiden hade den i sista fredsfördraget utsatta termin förgått,
utan att czaren dragit sina trupper ur Polen. Han hade för denna
underlåtenhet fått en förevändning deri, att en skara polackar, tatarer
och kosacker vid ryktet om det å nyo utbrutna kriget mot Ryssland
samlat sig i trakten kring Bender, för att åtfölja konung Carl på det
då tillämnade tåget inåt Polen. När fred sedermera afslöts, fick denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/7/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free