Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Sultans beslut i anledning häraf - Carl XII:s fortsatta vägran och försvarsanstalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186o8
Carl XII. x
endast under vilkor, att konungen med allt sitt folk skulle afresa på
den dag och timme, khanen bestämde, samt att konungen icke under
resan genom Polen skulle tillställa eller deltaga i någon rörelse till
fördel för Stanislaus. Grothusen lofvade allt hvad man begärde och
fick derefter ut den från sultan sända summan; men en stor del deraf
åtgick till betalande af konungens skulder och betydliga summor
lemnades äfven de i Bender varande polackarne, för att stärka deras
trohet mot Stanislaus, så att de erhållna penningarna voro i det närmaste
slut, innan några anstalter för afresan vidtagits, hvarefter konungen
helt enkelt skickade ett bud till sultan och begärde att för sin resa få
ytterligare låna 1,000 pungar.
Paschan och khanen gjorde emellertid allt för att förmå konungen
att ändtligen göra allvar med sin hemresa, synnerligast när frost
inbröt i början af December och gjorde vägarne mera farbara; men nu
förklarade konungen att det vore honom omöjligt anträda resan, innan
allt blefve bättre ordnadt och han från Konstantinopel erhållit dë
penningar, han ytterligare begärt af sultan. Denna förklaring satte paschan
i ytterlig bestörtning, emedan han insåg, att med detsamma sultan
skulle få kunskap om de redan afsända penningarnas utlemnande mot
hans befallning. Både paschan och tatar-khan skickade derföre genast
hvar sitt ilbud till sultan, med ursäkter för sin olydnad och med
klagomål öfver konungen.
Dessa ilbud, så väl som konungens senaste budskap, kommo till
sultan i medlet af December och väckte hos honom stor förtrytelse.
Konungens båda sändebud, Funck och Poniatowski, blefvo insatta i
fängsligt förvar och en större rådsförsamling sammankallades, der
sultan sjelf förde ordet samt, efter en framställning af de förhållanden,
som inträdt mellan honom och den svenske konungen, begärde de
närvarandes yttrande om det kunde vara stridande mot den gästfrihet,
profeten ålagt sina trogne, att med våld tvinga konungen att lemna
sultans område, derest han ej i godo kunde dertill förmås. Hela
rådsförsamlingen svarade nej, och i följd af dess utlåtande affärdades ett
svar till paschan och khanen, att man skulle först söka med godo
öfvertala konungen, men, om detta ej hjelpte, skulle man indraga hans
dagliga underhåll så väl som hans hedersvakt samt hindra all
tillförsel till hans läger. Hjelpte icke heller detta, skulle våld användas
samt konungen tagas och föras till Adrianopel. För att gifva
ytterligare eftertryck åt denna befallning, åtföljdes den af ett tillägg, stäldt
till konungen sjelf samt innefattande en anmodan från sultan, att
»konungen måtte begagna den gynnande årstiden och frivilligt anträda
hemresan, så framt han ej önskade se andra åtgärder vidtagna».
I slutet af December 1712 kom denna sultans skrifvelse till
Bender, och den 2 Januari 1713 höllo paschan och tatar-khan en råd-’
plägning, efter hvilken paschan red ut till konungen och meddelade
honom den erhållna skrifvelsen. Konungen förklarade sig gerna vilja
resa, men omöjligen kunna bestämma tiden, innan han bättre rustat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
