Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII.
böijan var detta endast en förevändning, först för att nndgä nyfikna
blickar under resan, sedermera’ för att ej behöfva göra ett besök hos
storvisirn som infunnit sig i grannskapet och fordrade ett sådant
besök, hvilket åter konungen fann under sin värdighet. Troligen var
äfven hans kassas klena tillstånd en anledning till hans sängliggande,
emedan han ej efter kalabaliken kunde föra sådan stat, som han ansåg
med sin värdighet förenlig. Längre fram synes sjukdomen varit
verklig, möjligen ådragen just genom stillaliggandet, som för honom var
både ovant och ohelsosamt, emedan hans kroppskonstitution fordrade
stark rörelse, hvilken han ock förut alltid beredt sig. Huru än
härmed må hafva förhållit sig, så utgör dock denna senare del af Carl
XII:s vistande i Turkiet den minst förklarliga deraf och kan svårligen
nöjaktigt försvaras.
Under de första månaderna kunde han likväl äfven nu hafva
någon anledning till sin fördröjda hemresa i den omkastning till hans
fördel, som åter inträffat hos turkiska regeringen. Ibland de talrikare
samhällsklasserna i Konstantinopel hade mycket missnöje uppstått öfver
det våld, som blifvit tillfogadt »det nordiska lejonet». Detta missnöje
yttrade sig så allmänt och så häftigt, att visiren tillrådde de herrars
afsättande, som bidragit till kalabaliken. Sultan, som alltid hyst en viss
benägenhet för sin kunglige gäst och hu skall blifvit upplyst om
tatar-khans och paschans förrädiska planer, samtyckte, och så skickades
tatar-khan Dewlat-Geray i landsflykt till Rhodus samt fick sin bror
Kaplan till efterträdare, och paschan i Bender blef likaledes förvist.
Men det dröjde icke länge förr än samma öde äfven träffade sjelfva
storvisiren Sylejman, hvilken den 4 April afsattes och efterträddes af
kapudanpascha Ibrahim, som visat sig svenske konungen tillgifven.
Den nye storvisiren, som förut varit röfvare, så roddare, och
slutligen stigit till kapudan-pascha eller öfverbefälhafvare öfver
turkiska flottan, var rå, okunnig och våldsam, men tillika ganska slug
och driftig samt hade för sin sista upphöjelse att tacka det parti,
som förklarat sig för kriget mot Ryssland och såmedelst befordrade
Carl XII:s planer. Man talade också nu om stora rustningar både
mot Ryssland och Polen. Konung Carl skulle sjelf följa de turkiska
trupperne upp till Donau och der fä 40,000 man att föra mot sina
fiender. Underrättelsen om den seger, Stenbock vid Gadebusch vunnit
öfver sachsare och danskar, hade mycket befordrat denna mot
konungen gynsamma sinnesstämning, och i April 1713 infann sig storvisiren
i närheten af Timurtasch för att i egen person öfverlägga med honom
om sättet att befordra hans hemresa och återgifva Stanislaus den
polska tronen; men Carl kunde omöjligen förmås att göra honom ett
besök, hvilket han ansåg under sin värdighet såsom konung, utan skylde
på sin sjukdom, och storvisiren kunde ej heller förmås infinna sig hos
konungen. Slutligen aflägsnade han sig i vredesmod, men blef kort
derefter störtad och fick till efterträdare sultans måg Ali. Denne
visade sig likväl icke heller den svenske konungen bevågen, och då un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
