Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryska kriget ijro—1J14.
stjrka, men höll sig dervid nära intill Pellingeskären för att ditlocka de
mera djupgående ryska fartygen. Snart uppnåddes han af de framstå
bland dessa, men försvarade sig modigt och kom lyckligen öfver
grunden, under det att ryska amiralskeppet blef der qvarsittande och måste
öfvergifvas samt två andra ryska skepp och en fregatt illa tilltygades
af de svenska skeppens kanoner. Raab kom med sina skepp lyckligen
till Helsingfors, men ryska flottan återvände, efter denna Sin första strid
i öppna sjön, till Cronstadt.
I början af Augusti utgick dock czaren åter med hela sin
örlogsflotta, nu bestående af r 1 linieskepp och 8 fregatter, och ankrade
utanför Helsingfors, då svenska eskadern drog sig undan till Hangö-udd.
Derefter uppbröt, sedan en mindre styrka blifvit qvarlemnad att
försvara förskansningarna vid Helsingfors, större delen af ryska hären mot
Åbo, der den intågade den 28 Augusti. Redan i Juni hade dock alla
dervarande embetsverk blifvit flyttade till Stockholm och största delen
af stadens invånare för öfrigt flytt åt åtskilliga håll, så att den var
nästan folktom. Också stannade ryssarne icke länge der, utan när
några svenska galerer i början af September nalkades staden och sköto
signalskott, hvilket ryssarne togo för tecken till en större svensk
landstigning, vände de om till Helsingfors, hvarifrån czaren begaf sig
sjöledes till Petersburg i medlet af September.
När ryssarne från Helsingfors uppbröto mot Åbo, hade Lybecker
åter dragit sig högre upp i landet, och tillståndet inom finska hären
var nu högst bedröfligt. Soldaterne, som under detta tröttsamma
fälttåg måst marschera fram och ftter, utan att få strida för landets
försvar, voro så utledsne och förbittrade, att de hoptals öfvergåfvo
fanorna, och till öfverbefälhàfvaren hyste ingen något förtroende.
Slutligen efter Åbos fall blef ropet emot Lybecker så starkt, att svenska
regeringen i Stockholm på eget bevåg afsatte honom och uppdrog
öfverbefälet åt generalmajoren Carl Gustaf Armfelt. Mot Lybecker
inleddes en rättegång, som varade i flera år och slutade med, att han
dömdes från lif, ära och gods. Af konungen fick han dock nyårsdagen
1718 lifsstraffet eftergifver men dog några månader derefter.
Armfelt, den nye öfverbefälhafvaren, samlade den 20 September
hela finska hären, som nu sammansmält till föga öfver 6,000 man, i
en fast ställning vid Pälkäne mellan två sjöar, nordvest om
Tavastehus. Dit anlände ryska hären under Apraxin och Galitzin, den 30
September, och då alla försök att framtränga genom passet
misslyckades, lät Galitzin förfärdiga en mängd timmerflottor, på hvilka 7,000
man fördes öfver sjön, för att på venstra sidan kringgå Armfelts
ställning. Denne gick då med två tredjedelar af sin styrka att möta
fienden, qvarlemnande den återstående tredjedelen under generalmajoren
De la Barre vid förskansningarna. Mot dessa gjorde Apraxin den 6
Oktober ett häftigt anfall, men blef flera gånger tillbakaslagen, till dess
De la Barre fick af Armfelt befallning att draga sig längre norr ut.
Sjelf hade Armfelt modigt anfallit Galitzins ryska styrka och äfven sia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
