Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Danska kriget, 1710–1714 - Danska och svenska rustningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306o8
Carl XII. x
Sedermera kryssade Wattrang med svenska flottan mellan Sverige
och Finland för att hindra ryska skärgårdsflottan från landstigningar
på svenska kusterna.
I slutet af Juni intogs Nyslott af en rysk styrka, och hela
Finland var nu i ryssarnes våld.
Danska kriget 1710—1714.
Allt sedan freden i Traventhal hade czaren vid mångfaldiga
tillfällen sökt öfvertala konung Fredrik IV i Danmark till nytt krig mot
Sverige, men så länge Carl XII hade framgång i alla sina krigsföretag,
vågade konung Fredrik icke bryta freden. Efter Lewenhaupts
motgång vid Liesna och Carls tåg till Ukrajne fingo dock dessa
underhandlingar ny fart. Czaren försäkrade både Fredrik i Danmark och
August i Sachsen, den ena gången’efter den andra, att svenska hären
nu vore ohjelpligen förlorad, och sådant var alltför mycket
öfverensstämmande med deras egna önskningar, att de icke skulle anse det
sannolikt. Vid midsommartiden 1709 möttes de i Dresden och
förnyade der sitt förra förbund om ett anfallskrig mot Sverige. Båda
följdes sedermera åt till Berlin för att söka öfvertala konung Fredrik I
i Preussen, hvilken titel kurfursten af Brandenburg sedan 1701
antagit, att äfven biträda deras förbund, såsom belöning hvarför svenska
Pomern skulle tillfalla honom. Preussiska regeringen ansåg likväl
Rysslands öfvermakt vara ännu mera hotande än Sveriges och afböjde
derföre detta förslag, åtminstone för tillfället.
De båda öfriga konungarne åter, som genom czarens seger vid
Pultawa sågo hans förutsägelser bekräftade yida öfver hvad de kunnat
vänta, rustade sig så mycket ifrigare till kriget. Redan den 8 Augusti
1709 förklarade konung August å nyo krig emot Sverige, såsom här
ofvan är nämndt. Den danska krigsförklaringen dröjde visserligen
något längre, emedan England och Holland, såsom löftesmän för freden
i Traventhal, gjorde åtskilliga försök att hindra fredsbrottet, och äfven
inom Danmark höjdes flera röster »deremot, emedan Sverige icke gifvit
ringaste anledning att bryta freden; men krigspartiet, som yrkade, att
Danmark nödvändigt borde deltaga i »Sveriges nu förestående
begrafning» och som lät förstå, att fredspartiet drefs af räddhåga, tröghet
eller svenska mutor, vann mer och mer öfverhand, och konung
Fredrik, som länge varit böjd för kriget, genom hvilket han hoppades,
under Sveriges dåvarande betryck,, kunna återtaga allt hvad Danmark
måst afträda, aflät den 28 Oktober 1709 sin krigsförklaring, för hvilken
han hade lika litet antagliga skäl att anföra som August för så väl
sin senaste som sin föregående.
Starka krigsrustningar skedde emellertid. På Seland samlades
16,000 man, i Holstein 6,000 och i Norge 12,000, hvarjemte en
reserv upprättades af 6,000 man, och 12 linieskepp samt 6 fregatter ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
