Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Krigsrörelser 1712
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danska kriget 227—1714.
skulle -uppställas; men detta kom aldrig fram, emedan den ^danska
transportflotta, som skulle öfverföra detsamma, skingrades af en storm.
I Sverige rustades så mycket de af det långvariga kriget och
pestens härjningar uttömda krafterna medgåfvo. Rådet klagade, att om
konungen icke förkastat neutralitetsfördraget, så hade Pomern och
Wismar nu varit skyddade och Sverige icke behöft utblotta sig för deras
skull. I stället kom nu från konungen den ena gången efter den
andra befallningar att flera regementen skulle skickas till Pomern, dels
till dess försvar och dels för att infalla i Polen. Våren, sommaren
och en del af hösten 1711 gingo dock förbi, utan att dessa befallningar
fullgjordes. Så kom från konungen förnyad befallning, att sex till
Skånes försvar samlade regementen skulle öfverföras till Pomern.
Stenbock måste lyda, men med utrustningen af flottan, som skulle
öfverföra dem, gick det långsammare af brist både på folk och penningar.
Den nu 70-årige Hans Wachtmeister kände sig för gammal att med
tillräcklig drift genomföra verket och bad att Stenbock, som nu var allt
i allo, skulle sändas honom till biträde, hvilket ock skedde, hvarefter
rustningen också fick raskare fart, så att i slutet af Oktober 24
linie-skepp, 6 fregatter och 7 transportfartyg voro segelfärdiga, men
uppehöllo» i Carlskrona af motvind ända till den 24 November, då flottan
ändtligen kunde löpa ut och landade den 26 vid Riigen, der 3,500
man fotfolk landsattes, hvarefter de belägrande, som genom pesten och
brist på tillräckliga förråd förlorat mycket folk, upphäfde belägringen,
och den 7 December återvände svenska flottan till Carlskrona.
Wismar hade under hela tiden varit belägradt af Rantzaus styrka,
men stadens kommendant, generalmajoren Martin Schultz, hade gjort
flera lyckade utfall, och de belägrande hade föga uträttat. Djerf af
dessa framgångar, företog Schultz natten till den 26 November ett nytt
utfall med största delen af garnisonen 2,500 man, för att öfverrumpla
de belägrande; men Rantzau hade på förhand fått kunskap om
företaget och gjort- sig väl beredd derpå, så att Schultz blef tillbakaslagen
och förlorade under detta olyckliga utfall öfver 1,500 man. Den
återstående besättningen var nu otillräcklig till stadens försvar, men Schultz
lyckades få underrättelse till Sverige om sin brydsamma belägenhet,
hvarefter vice amiralen Wattrang den 23 December utlopp från
Carlskrona med 9 linieskepp och 3 fregatter, hvilka den 28 landsatte i
Wismar 1,000 man till besättningens förstärkande och återkommo i början
af följande året, efter en ganska besvärlig öfverfart, till Carlskrona.
Efter denna förstärkning af de belägrades styrka fann sig Rantzau
ingenting kunna uträtta, utan upphäfde belägringen i början af året 1712.
Under förra hälften af detta år föreföllo inom Sveriges tyska
besittningar inga krigsrörelser af större betydenhet. Stettin, Stralsund
och Wismar blokerades af danska, sachsiska och ryska trupper; men
Dücker försvarade sig modigt och gjorde flera lyckliga anfall mot
särskilda fiendtliga afdelningar.
Hufvudanfallet från danska sidan var detta år riktadt mot Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
