Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216o8
Carl XII. x
gar, 13 kanoner och hela sitt läger. Svenskarnes förlust var 1,500
döde och sårade.
Slaget vid Gadebusch var sålunda åter en lysande seger för de
svenska vapnen. »Näst Gud», skref Stenbock, »hafva vi Cronstedt och
hans kanoner att tacka för denna seger; men sådana soldater och
sådana undersåtar som svenskarne finnas icke i hela verlden. En
sådan förening af det mest otyglade mod och den bäst tyglade ordning
har aldrig haft sin like.» Sin egen stora förtjenst om stridens ledning
nämnde han icke. Den glömdes dock ej, ty hans rykte genljöd nu
öfver hela Europa. Man utgaf en skådepenning, föreställande solguden
framilandé öfver stenbockens tecken i djurkretsen — en dubbel
anspelning på Segrarens namn- och på den tid àf året, då segern vans.
Från konungen kom nu Stenbocks länge efterlängtade befordran till
fältmarskalk.
Efter Segern stannade Stenbock några dàgar vid Gadebusch, för
att afvakta de förénade sachsiska och ryska härarnes företag; men då
dessa drogo sig tillbaka bortom sina befästade linier, lät han sin här
tag» qvarter’ kring Gadebusch och reste sjelf in till Wismar. När
emellertid kort derefter alla farvattnen började isbeläggas och han insåg, att
någon vidaire transportflotta från Sverige icke var att vänta, samt han
icke längre kunde stanna i Mecklenburg, der hans trupper icke vidare
kund& finna underhåll, beslöt han tåga inåt Holstein, för att der söka
föda ål sin hungrande här. Till detta i sina följder olyckliga beslut,
hvarigenom han beröfvade sig fördelen af en ställning mellan två
fiendtliga härar, af hvilka ingendera ansåg sig tillräckligt stark att Våga
anfalla honom, skall han varit väsentligen föranledd af en försäkran elf
Maurits Wellingk, hvilken han väl visste ega konungens förtroende, att
denne redan vore i antågande genom Polen med en turkisk här och
att ryssarne derföre snart skulle nödgas draga sig tillbaka.
Den 19 December uppbröt Stenbock från Gadebusch och närmade
sig Lübeck, 4 hvars ’granskap han lade sin här i qvarter. Då han
äfven’ der ej fann så mycket lifsmedel han väntat, fortsatte han den 23
Decembèr sitt tåg till närheten af Hamburg. Här förestälde honom
Wellingk, att han borde bränna danska staden Altona invid Hamburg,
för att hämnas Stades brand; hvarvid många àf Wellingks tillhörigheter
gått förlorade. Härigenom skulle han göra danske konungen en
oberäknelig skada och han borde tillika hota att ’på samma sätt ödelägga
hvàrje1 dansk stad, så framt ej konung Fredrik återlemnade Bremen.
Stenbock var föga böjd för sådana åtgärder, men hans här, som länge
lidit brist, behöfde underhåll och han affordrade derföre Altona en
brandskatt af 100,000 rdr. Förgäfves Sökte stadens ombud, anförde af
den allmänt aktade prosten Sass, beveka honom att eftergifva något af
denna surtima, som för staden var omöjlig att erlägga — Wellingk
eggade hbnom till obevekligt motstånd och ålade honom såsom
oeftergiflig pligt att förstöra staden. Då alla böner ingenting uträttade, sade
slutligen Sass: »Med våra synder hafva vi nedkallat öfver oss denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
