Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Strid på Rügen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XII i Pomern 1714, 17 ij.
32J
fästen. Konungen deltog sjelf som vanligt i striderna, fick vid två
tillfällen hästen skjuten under sig och hade troligen blifvit tillfångatagen,
om icke den ena gången Rosen och den andra Poniatowski lemnat
honom sina springare. All den tapperhet, både konungen personligen
och äfven hans trapper under dessa strider visade, kunde dock ej
motväga fiendens ojemförligt öfverlägsna antal, och slutligen blef i
September äfven Stralsunds-eskadern af en vida starkare dansk tvungen
att draga sig tillbaka, hvarefter det grofva belägringsartilleriet anlände
och Stralsunds beskjutning begynte i Oktober. Vid denna tid måste
dock konung August med en del af sina trupper gå till Polen för att
qväfva några der utbrutna oroligheter, men belägringen fortsattes
ändock lika ifrigt af den öfriga fiendtliga hären.
De första dagarne i Oktober gick amiral Sparre å nyo till sjös
med en flotta af 20 linieskepp, men måste för en ihållande storm åter
vända om till Carlskrona samt kunde sedermera ej utlöpa förr än den
3 November, då en ny storm dref flottan tillbaka.
Den 4 November företogs en af belägringshären länge förberedd
landstigning på ön Rügen, i hvilken både Danmarks och Preussens
konungar deltogo. Den verkstäldes af omkring 19,000 man under
ledning af den berömde preussiske härföraren, furst Leopold af
Anhalt-Dessau. Konung Carl hade äfven gått öfver till Rügen, men kunde
dit medföra endast 4,700 .man* som utgjorde mer än hälften af hela
hans styrka. Fienden, gjorde först förberedelser till en . landstigning å
öns södra kust nära Putbus; men sedan den härigenom ditlockat större
delen af svenska styrkan, seglade den fiendtliga flottan med gynnande
vind längre österut och der vid byn Stresow, hvarest för tillfället blott
30 svenska dragoner funnos, skedde landstigningen, kl. 4 på e. m.
Innan nattens ingång voro redan 10,000 man landsatte och alla
förberedelser voro så väl ordnade, att de landstigna trupperne genast
knnde börja uppföra förskansningar, hvilka ytterligare .förstärktes med
spanska ryttare.
Så snart konungen fått kunskap om landstigningen, uppbröt han
genast med alla trupper, som i hast kunde samlas, men som utgjorde
endast 2,000 man fotfolk och 1,000 ryttare, medförande 8 af
Cronstedts snabbskjutande kanoner. Denna styrka var visserligen alltför
mycket underlägsen den fiendtliga, men man hoppades kunna
öfverrumpla denna oförberedd, och enda utsigten till någon framgång var
ock att kunna anfalla fienden, innan hela dess styrka hunnit
landsättas. Klockan 3 på natten ankommo svenskarne, men funno till sin
stora bestörtning fienden redan väl förskansad och långt talrikare än
man förmodat. Carl XII var dock ej den, som lät. afskräcka sig af
några hinder, utan gaf genast befallning till anfall. Cronstedt sökte
med kanonerna rödja honom väg. Svenskarne kastade undan de
spanska ryttarne, hoppade ned i grafven och böljade klättra upp för vallén,
dit ock flere kommo upp, men blefVo genast nedskjutna eller
nedkastade. Endast öfverstelöjtnant Carl Ulrik Tar stenson, en sonson till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
